Kvinnor räddar liv i pandemin

Den breda kvinnorörelsen har alltid varit helt avgörande för att kvinnors rättigheter ska sättas på agendan och för att det ska finnas lagstiftning som skyddar kvinnors och flickors liv. Idag på den Internationella Kvinnodagen 8 mars vill vi påminna om hur viktiga kvinnor alltid har varit och fortfarande är i kampen för ett jämställt, jämlikt och hållbart samhälle för alla.

Under 2020 ställdes kvinnorörelsens arbete på sin spets när coronapandemin drabbade hela världen. FN:s rapport om en 30-procentig ökning av mäns våld i hemmet som en konsekvens av coronapandemin kom som en chock för många, men för oss i jourrörelsen var det väntat att våldet skulle öka eller återigen gömmas undan mellan hemmets fyra väggar. Vi var också snabbare än många andra med att ställa om och ställa upp för alla kvinnor och barn som riskerade att bli än mer isolerade i och med sociala restriktioner, karantän, hemundervisning och hemarbete. Sedan den 8:e mars förra året har vi dagligen visat att vi är tillgängliga när stora delar av samhället stängt ned.

Pandemin känns alltmer som ett normaltillstånd, men dess konsekvenser kommer att påverka vårt samhälle under en lång tid framåt. Det råder ingen tvekan om att kommuner och regioner bär ett stort ansvar i den tid som nu kommer. Många som tidigare inte känt till hur stor betydelse kvinno- och tjejjoursrörelsen har verkar ha vaknat och sett vilken betydelsefull och samhällsbärande aktör vi är, inte bara i kristider utan i vardagen där mäns och killars våld förekommer. Att kvinnor och barn drabbas av mäns våld är inget nytt för oss som dagligen arbetar med kvinnor och barn, men det har visat sig vara förvånansvärt osynligt för många. Vi på Järfälla kvinnojour arbetar varje dag för ett jämställt samhälle fritt från våld. Men vi kan inte göra arbetet ensamma. Kvinnor räddar liv i pandemin, men om vi ska få slut på mäns våld mot kvinnor och barn måste hela samhället arbeta mycket mer effektivt. Förebyggande insatser måste komma tidigt och vi måste arbeta tillsammans, på kommunnivå, i regioner, på företag, inom föreningar, i skolan, förskolan och inte minst inom rättsväsendet.

Vi kvinnor som kämpar för ett jämställt samhälle fritt från våld sträcker därför på Internationella Kvinnodagen ut en hand: Vi finns här –välkomna att rädda liv tillsammans med oss! Låt de kvinnor som arbetat med att rädda liv under pandemin nu vara med och bestämma om framtiden. Ett jämställt samhälle fritt från våld kräver att kvinnor har plats där besluten fattas.

Här är våra krav:

Att kvinnor och barn som utsatts för hot och våld i nära relation ska beviljas förtur i bostadsköer för ett tryggt och stadigvarande boende:

I dagsläget riskerar många kvinnor att bli kvar i en våldsam relation med anledning av hur bostadssituationen ser ut. De kvinnor som söker hjälp hos socialtjänsten och erbjuds skyddat boende riskerar att efter en tid vidareplaceras på hotell/vandrarhem med anledning av bostadsbristen. Utan en stabil vardag riskerar kvinnor och barn att fara än mer illa och gå miste om den hjälp som finns att få så som krisbearbetning/behandling då en stabil tillvaro oftast är ett kriterium. För barns välmående är det även av största vikt att kunna påbörja en trygg vardag fri från våld, med struktur och förutsägbarhet i form av ett hem, förskola/skola, vänner och aktiviteter.

Flexibel och tillräcklig finansiering till kvinno- och tjejjourerna: 

Den finansiering som i dag finns tillgänglig i form av statsbidrag, kommunala bidrag och olika myndigheters riktade bidrag måste fortsatt säkras till de organisationer som är experter på våld mot kvinnor och barn. Finansiering måste gå till hela vår verksamhet, det vill säga till stöd, skydd, prevention och påverkansarbete.

Regering, kommuner och regioner måste definiera jourernas verksamhet som samhällsviktiga verksamheter och de som arbetar på jourerna som ett samhällsbärande yrke: 

Använd de kunskaper och expertresurser som finns i den organiserade jourrörelsen i beslutsfattande organ.

Särskild satsning för att förhindra förövare att utöva våld: 

De insatser som finns för att upptäcka förövare måste intensifieras. Våld är ett brott och varje individ som väljer att utsätta andra för våld är ansvarig för våldet. Stress, oro eller en ekonomiskt pressad situation är aldrig en ursäkt.