Debatten om det grova och dödliga våldet mot kvinnor i nära relation

06:e maj 2021

Den senaste tiden har vi kunnat läsa artikel på artikel om de fem kvinnor som dödats av en man i nära relation under en treveckorsperiod. Politiker och myndigheter har reagerat och talat om krafttag.

Vi hör vissa frågor återkomma i våra kontakter med utsatta, såsom boendefrågan. För att en våldsutsatt ska kunna lämna en våldsam relation behöver det finnas en bostadsmarknad som fungerar för dem som vill lämna sin våldsutövare. Förtursköer för våldsutsatta, särskilt där det finns barn, borde vara angeläget för politiker i alla kommuner att verka för. Våld kostar. Det måste också finnas en möjlighet att kunna få ett eget boende efter en vistelse i skyddat boende. Idag ser vi kvinnor och barn som tvingas in i andrahands- och inneboendemarknaden i åratal, där barnen tvingas byta skola om och om igen, och där kön till plats inom barnomsorg gör det svårt för kvinnan att söka nytt jobb på en ny ort och genom detta skapa en tryggare ekonomi. Ingen ska behöva stanna i våldet för att slippa bli hemlös.

En annan fråga som återkommer är den om gemensam vårdnad med våldsutövaren. Många kvinnor stannar i en våldsam relation då de vet att om de lämnar kommer barnen tvingas möta våldsutövaren ensamma varannan vecka. Om kvinnan stannar kan hon i alla fall göra sitt bästa för att skydda barnen från pappan. Vi kommer i kontakt med barn som kanske älskar sin pappa trots allt, men som inte vill vara hos honom. Som känner en klump i magen varje gång de ska åka till pappa. Som bönar och ber om att få slippa, men som inte blir hörda. Orosanmälan på orosanmälan från skolan om att barnet inte mår bra landar inte i någonting så länge våldsutövaren inte tar ansvar för sitt beteende. Att göra ytterligare en polisanmälan som läggs ner i brist på bevis då barnet inte vågar prata om det som hänt känns meningslöst.

Behovet av oss och våra insatser ökar för varje år. Det går åt fel håll, vi borde inte behöva finnas. Våldet är ingen privat angelägenhet, det är allas vårt ansvar att se, agera och stödja.