Hitta stöd Lämna sidan

Särskilt utsatta grupper

Att utsättas för våld är en traumatisk upplevelse oavsett vem som drabbas. När det gäller våld i nära relation så finns det grupper som beskrivs som särskilt sårbara och som har en högre risk att utsättas för våld. Unga tjejer är överrepresenterade när det gäller våld i nära relation och det är inte ovanligt att förövaren är en jämnårig eller äldre kille. Andra grupper som beskrivs särskilt sårbara är bland annat äldre kvinnor, kvinnor med utländsk härkomst, kvinnor i missbruk, kvinnor med funktionsnedsättning, hbtq-personer samt personer som lever med hedersrelaterat våld och förtryck.

Hbtqi är ett samlingsbegrepp för homo- och bisexuella, transpersoner, personer som identifierar sig som queer samt intersexpersoner.

Våld i nära hbtqi-relationer är minst lika utbrett som våld i heterosexuella relationer, kunskapen är dock fortfarande bristfällig. Alla typer av våld är förekommande i hbtq-relationer, och våldet tar sig uttryck på samma sätt med kontroll och maktutövning. Våldsutövaren använder ofta den utsattas minoritetsstatus för att utöva makt och kontroll, exempelvis genom att hota att “outa” den utsatta och på så sätt isolera personen ytterligare. Även försummelse är förekommande vilket i en hbtqi-relation kan betyda att ens partner förbjuder en från att få könsbekräftande vård, ta hormoner och/eller klä sig/se ut som en vill.

Det finns många föreställningar om hur en samkönad relation är och ofta målas relationen upp som en jämlik utopi utan våld. Detta kan leda till att den utsatta själv har svårt att prata om och identifiera våldet, vilket i förlängningen förhindrar en från att söka hjälp. Våldsutsatta hbtqi-personer bemöts ofta med okunskap och fördomar som styrs av bland annat heterosexuella normer och i många fall tvingas hbtqi-personer “komma ut” gång på gång i kontakt med hjälpande instanser. Ett utforskande och normkritiskt bemötande utan antaganden är oerhört viktigt i möte med alla våldsutsatta.

Våldsutsatta personer som bär på migrationserfarenheter, även om migrationsärendet är sammankopplat med en partnerrelation eller inte, kan befinna sig i en särskilt utsatt situation.

Det finns en del försvårande omständigheter som hindrar en våldsutsatt person med migrationserfarenhet att söka hjälp. Det kan bland annat röra sig om brist på information på andra språk än svenska, brist på information om ens rättigheter i samhället och som våldsutsatt.

Våldsutövaren kan utnyttja kunskapsbristen för att ytterligare isolera och skrämma den våldsutsatta, genom att ge fel information eller agera som “tolk” i möten med myndigheter och vårdinstanser.

Den våldsutsattas migrationsstatus kan påverka ytterligare eftersom rädslan för utvisning kan hindra personen från att anmäla och/eller söka hjälp. Ett vanligt scenario är att personer har fått ett 2-årigt tillfälligt uppehållstillstånd på anknytning till en partner som bor i Sverige. Om de sedan utsätts för våld under 2-årsperioden finns ofta en stor rädsla att anmäla eftersom konsekvenserna ofta blir utvisning då anknytningen brister. Den våldsutsatta tvingas då att välja mellan att stanna kvar i ett våldsamt förhållande eller riskera utvisning. I många fall utnyttjar våldsutövaren den här sårbara situationen, och i vissa fall är det vanligt att förövaren hotar med att avsluta relationen och kontakta Migrationsverket.

Viktigt att veta är att det finns ett undantag i lagen som skyddar de våldsutsatta som har lämnat en relation på grund av våld. Klicka här för att läsa mer om detta på Migrationsverkets hemsida.

Våld mot äldre kvinnor har på senare tid uppmärksammats mer och mer, men det finns fortfarande en stor kunskapsbrist och falska föreställningar som försvårar möjligheten för den våldsutsatta att få hjälp. Äldre våldsutsatta vittnar om att de inte blir trodda på,  “omyndigförklaras” av hjälpande instanser eller att deras skador av fysiskt våld ses som åldersrelaterade, exempelvis fallskador. 

Man har sett att våldet mot äldre kvinnor också ökar i takt med åldern och vid sjukdom eller funktionshinder. Många våldsutsatta äldre kvinnor har svårt att prata om våldet och därför anmäls det sällan. 

Förövaren kan vara exempelvis partner eller barn. Det kan röra sig om att hen utsätter kvinnan för fysiskt, psykiskt, sexuellt och/eller ekonomiskt våld. Äldre kvinnor blir i högre grad också utsatta för försummelse, vilket innebär att man inte får sina basbehov tillgodosedda. Exempelvis får kvinnan inte sin medicinering alternativt får fel medicin eller dos. Hon får inte hjälp med hygienen eller tillräckligt med mat. Även ekonomiskt våld såsom stöld, utpressning och förskingring är vanligt förekommande.

Våld i unga relationer är vanligare än vad en kan tro. Studier har visat att var femte person mellan 16-24 har utsatts för våld av en partner. Våldet kan ta sig uttryck som fysiskt, psykiskt, digitalt och/eller sexuellt och är precis lika allvarligt som våld i vuxna relationer. Det digitala våldet är mer utbrett i unga relationer. Det kan innebära att ens partner kräver att ha tillgång till ens telefon, kräver att en ska svara på sms hela tiden, svara på samtal med Facetime eller ha snapchat-kartan på för att veta var en befinner sig. 

De svårigheter som en ung våldsutsatt kan kämpa med är att en ofta delar arena med sin förövare, alltså att de går i samma skola eller har samma umgängeskrets. Även vuxnas syn på unga personer påverkar. Våld i ungas relationer kan ofta förbises eller förklaras med “gullig svartsjuka” eller inte tas på allvar på grund av parets unga ålder. Det kan även finnas en särskild sårbarhet i att utsättas för våld i sin första relation,  vilket betyder att en riskerar att vara i en mer utsatt situation eftersom hela situationen är ny för en. Det är vanligt förekommande att en kan ha många frågor om relationer och om det “ska” vara på det här sättet, vilket kan påverka hur en ser på våldet.

Klicka här för att läsa mer på Ungdomsjouren Karlskronas hemsida.

Studier har visat att personer med funktionsnedsättning utsätts för våld i högre grad jämfört med andra grupper. Våldet tar sig också i uttryck i form av fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt men specifikt för denna grupp är att våldet även specifikt är funktionsrelaterat. Det vill säga att övergreppen riktas mot funktionshindret, exempelvis att inte tolka för en person som är döv och på så sätt isolera och exkludera henne ur ett sammanhang. Det kan också vara att flytta rullstolen ifrån sängen så hen inte kommer upp eller flytta runt saker hemma hos en person som är synskadad så att hen inte hittar. 

Det har dock uppmärksammats brister i bemötandet av våldsutsatta personer med en funktionsnedsättning, där utsatta personer bland annat vittnar om att de inte blir trodda på. Troligtvis spelar fördomar och myter in vid bemötandet vilket resulterar i ett diskriminerande bemötande. Myterna kan vara att personer med funktionsnedsättning inte har förmåga att uppleva en brottslig handling, inte kan skilja på fantasi och verklighet eller att våldet skylls på den utsatta. Dessa faktorer kan leda till att en inte anmäler våldet eller inte söker hjälp och stöd.