Ångest

Skräck, andnöd, puls som stiger och tårar som trycker bakom ögonlocken. Så kan det kännas att få ångest. Var femte person riskerar att drabbas av ångest någon gång i livet. Och tyvärr är det vanligt att just unga tjejer får ångest då och då. Ångesten är inte farlig och som tur är går den att minska med till exempel stödsamtal och terapi. En del behöver också äta antidepressiva läkemedel ett tag.

Vad är det för skillnad mellan ångest och andra obehagliga känslor?

Alla kan vi tycka att vissa situationer och saker är obehagliga. Att redovisa inför klassen, skriva prov eller uppträda inför publik kan vi alla ha en nervös magkänsla inför. Ångest är obehagligt, men inte farligt. 

Om du får ångest blir känslan inför en viss situation så pass stark och obehaglig att du till slut kanske undviker att göra vissa saker.

Kroppen har helt enkelt lärt sig att vissa situationer, dofter, tankar eller föremål är ”farliga” och överreagerar på dem. Egentligen är det ganska smart av kroppen. Men det kan ju kännas hemskt att till exempel börja gråta och få panik bara man tänker på skolan, för att det hänt en massa jobbiga saker där. Ibland kan det vara svårt att sätta fingret på vilka tankar och minnen som startar ångesten. Oavsett vad så är det viktigt att prata med någon om de jobbiga känslorna.

Tips för att förebygga och hantera ångest:

Låna böcker och läs om ångest på internet. Ångest är en del av livet och beror på både psykologiska och biologiska förutsättningar. Det är bra att känna till.

 

Tänk efter och försök att analysera om det har hänt något speciellt i ditt liv som kan förklara varför du känner ångest. Det kan vara svårt att erkänna starka känslor för sig själv, men försök ändå att lyssna på dem och försöka förstå varför de kommer.

Försök att sätta ord på dina känslor. Det är bra om du kan berätta om din ångest för någon du känner att du kan lita på som t.ex. en vän, skolkurator, tjejjour eller någon annan vuxen. Dölj inte din ångest, den är inget att skämmas för!

Försök att hålla dig undan från situationer som leder till mycket stress. Får du ner stressnivån kan ångesten minska också. Men även om det är viktigt att undvika för mycket stress är det också viktigt att inte undvika vardagliga saker som att gå till skolan, arbetet, träna och handla. Försök att fortsätta göra allt det du brukar göra även om det kan ta emot ibland. Om du isolerar dig kan det bli svårare att komma tillbaka till vardagen och gamla vanor senare.

Promenera eller hitta på något annat som du tycker är roligt, gärna med en kompis. Det gör att ångesten lättar.

Många använder alkohol för att försöka bli av med ångesten för en stund, men den kommer tillbaka. Ofta värre än den var innan du drack.

Ångesten kan ofta göra att du sover sämre men om du lyckas sova leder det gärna till du mår bättre och att ångesten minskar.

Om du dricker för mycket kaffe, coca-cola eller andra koffeinrika livsmedel eller om du röker kan det i sig göra att du får sömnsvårigheter och ångest.

När ska man söka hjälp?

När ångesten påverkar dig så mycket att du inte törs eller vill göra vissa saker kan det vara en varningssignal. När du känner att du börjar undvika att träffa människor eller tycker det är jobbigt att gå till skolan eller till en arbetsplats för att det ger dig ångest, är det viktigt att prata med någon om det. Om ångesten dyker upp regelbundet och påverkar vardagslivet negativt är det viktigt att du får hjälp att bearbeta känslorna.

Panikångest

Ångesten kan också kännas akut, som panikattacker, panikångest. En panikångestattack kan vara i sekunder eller minuter och innebär att du känner panik eller stark rädsla. Ofta känns det i hela kroppen och det är vanligt med hjärtklappning, andnöd och yrsel.

Generaliserat ångestsyndrom

Om du har generaliserat ångestsyndrom känner du en ständig oro och ängslan som påverkar vardagen och inte går att kontrollera. De som har diagnosen generaliserat ångestsyndrom är ofta konstant ängsliga, osäkra, okoncentrerade, rastlösa, pessimistiska, spända, stresskänsliga, trötta och lättretliga. De sover ofta dåligt och den ständiga ångesten kan sätta sig i kroppen och ge spända muskler, huvudvärk, tandgnissel, svettningar, darrningar, muntorrhet, hjärtklappning, problem med magen och ständig kissnödighet. Generaliserat ångestsyndrom börjar oftast under barndomen eller tonåren. Syndromet är vanligare hos kvinnor än hos män. Både generaliserat ångestsyndrom och annan typ av ångest brukar gå att behandla med hjälp av terapi. En del behöver äta antidepressiva läkemedel ett tag. Avslappningsövningar kan också vara bra.

Vill du skada dig själv?

Om du känner en impuls att skada dig själv, försök att göra något helt annat och avleda uppmärksamheten. Gå ut ur rummet du är i, gå ut och gå, ring till en kompis och gå ut på stan, titta på en film du blir glad av, försök att hitta något som hjälper för dig. Lyckas du avleda en impuls så belöna dig själv! Det finns många fler strategier som du kan testa. Titta gärna i Färdighetslistan som vi tipsar om i tips nummer nio här ovanför och se vad som passar dig bäst. Ett annan bra sak är att försöka hitta gemensamma nämnare mellan olika tillfällen då du känner att du vill skada dig själv. Är du trött? Stressad? Har du det bråkigt omkring dig? Är du uttråkad? Om du hittar det som leder till att du vill skada dig själv kan det vara lättare att förebygga. En av de viktigaste sakerna är att bekräfta för sig själv att det man känner är helt okej. Håll kvar den känslan tills den klingar av och försök att inte skada dig själv för att få bort den.

Självmord och tankar på att ta sitt liv

Hjälp och stöd

Vänd dig till din husläkare på vårdcentralen om du tror att du har blivit deprimerad. Om du inte vill gå dit kan du prata med en kurator, skolsköterska eller någon annan vuxen som du litar på. Om depressionen blir värre och du får självmordstankar är det viktigt att du omedelbart söker hjälp. Din skolsköterska kan slussa dig vidare till någon som verkligen kan hjälpa dig. Känner du att du inte har någon i din närhet du kan lita på så finns det hjälporganisationer du kan kontakta anonymt, t.ex. oss tjejjourer eller Självmordslinjen.