Hierarkier och hockeykultur

Av anonym insändare, baserat på egna upplevelser:

En central del i det förtrycket jag och mina kompisar upplevde under skolgången kan kopplas till hockeykulturen som existerar i många småstäder. Alltså den machokultur där laget håller varandra om ryggen och den makt de besitter över det sociala livet. Ett beteende som mynnade ut i tjejer som inte vågade anmäla sexuella övergrepp, tjejer som accepterade fruktansvärda beteenden av sina hockeypojkvänner och tjejer som ständigt blev förminskade. Jag blev en gång oprovocerat kallad ”äcklig feminist hora” på en fest av en av dessa killar, var det någon av grabbar som vågade säga ifrån? Var det någon som vågade säga ifrån när en kille i laget föreslog att skriva en sexistisk text om min kompis på deras studentflak? Var det någonsin någon som sa ifrån?

Att bli utsatt för den här typen av sexism är inte unikt för tjejer i just småstäder, men det är konsekvenserna som är skillnaden. Vad innebär det att säga ifrån? Bland annat det tidigare nämnda om studentflaket, det var i syfte att håna någon, indirekt att tysta någon, som hade vågat säga ifrån. Dessutom ett socialt straff väntar, att inte bli injuden till fester, att få hela sin kompisgrupp straffad vilket i sin tur leder till att du även kunde förlora kompisar på köpet. I små orter är den sociala makten enorm och det är ofta hockeylaget som är högst i hierarkin. Med bara en skola som alternativ, där alla känner alla så är man beroende av sitt sociala sammanhang. Jag har pratat med tjejer som inte vågat anmäla sexuella övergrepp för de vet att de kommer få hela laget emot sig. Följaktligen slår konsekvenserna hårdare för tjejer i småstäder. 

Detta handlar i grund och botten om hur de här killarna har vuxit upp tillsammans i en ohälsosam miljö där sexism har varit accepterad. Jag är säker på att det inte har varit lätt för alla killar som var en del av detta att säga ifrån, för de var också måna om sin sociala kontext. Hela strukturen måste brytas ner och det är lättare sagt än gjort.

I vilket fall så önskar jag idag att det hade funnits någonstans att vända sig angående detta, eller att jag hade möjlighet att läsa den här texten, som kunde bekräfta att det jag och mina kompisar upplevde är ett verkligt problem. Texten är helt baserade på mina egna upplevelser och analyser. Jag vill rekommendera serien Björnstad som porträtterar det jag har beskrivit.

Förening som har tagit intiativ att jobba med de här problemen: https://lockerroomtalk.se/