Våldsamt förhållande

Av anonym insändare, baserat på egna upplevelser:

Jag drömde om att hitta kärlek och att ha någon som jag kunde kalla för 'pojkvän'. Alla andra hade ju förhållanden, så varför inte jag? 

En dag träffade jag honom, min blivande pojkvän. Han gav mig bekräftelse, fick mig att skratta och vi blev snabbt ett par. Allt var helt perfekt och vi flyttade snabbt ihop. Allt gick väldigt, väldigt fort. 

Jag minns att jag pratade med min mamma i telefon när vi hade varit tillsammans i ett halvår. Jag ringde henne och grät efter att jag och min pojkvän hade bråkat. Hon sa till mig att under det första året ska man vara så pass nykär att man knappt förmår att bråka. Jag tog inte in orden där och då, allt var ju så bra mellan oss även om vi bråkade "då och då". Jag slutade att träffa mina vänner och ringde min familj mer sällan. Alla poängterade bara att vi bråkade alldeles för mycket. Jag ville inte höra deras åsikter och till slut blev det pinsamt att berätta om alla bråk. De förstod ju inte att han var världens bästa pojkvän och att jag levde i världens bästa förhållande. Det var så jag kände där och då. 

Mina gränser suddades ut och min bedömning av vad som utgjorde ett bråk eller vad som utgjorde en kränkning förändrades hela tiden. Jag fick höra sådant som jag aldrig skulle tillåta min bästa vän att höra och jag fick vara med om sånt som jag aldrig skulle tillåta min bästa vän att vara med om. Min självrespekt suddades ut. 

Nu i efterhand inser jag att världens bästa pojkvän inte ska skada mig när vi har sex med varandra, världens bästa pojkvän ska inte säga åt mig vad jag får ha på mig och inte, världens bästa pojkvän ska inte säga att han aldrig har varit med en tjej som har mindre bröst än mig, världens bästa pojkvän ska inte slita sönder ett guldhalsband framför ögonen på mig som han har fått i födelsedagspresent från mig och världens bästa pojkvän ska inte kasta sönder tavlor med bilder på oss mitt i natten. I världens bästa förhållande ska jag inte känna att min partner inte kan glädjas åt min framgång, jag ska inte behöva bli nedtryckt för mitt utseende, jag ska inte behöva gråta mig till sömns flera gånger i veckan och inte heller behöva bryta kontakt med mina nära och kära. 

Om du lever i ett destruktivt förhållande är mitt råd att våga lyssna på din omgivning innan det går för lång. Dina nära och kära vill ditt bästa och våga lita på det. Du kan bli ledsen, frustrerad och förnärmad av att din omgivning säger saker till dig som du egentligen inte vill höra. Problemet är att du som lever i ett destruktivt förhållande inte förmår att se det dåliga, och det är just därför det är destruktivt. När du väl har lämnat relationen kommer en helt ny värld att öppna sig. Även om det inte känns så i stunden så kommer det bli bättre - DU förtjänar bättre och du måste lita på det.