Även män måste engagera sig mot mäns våld

Mäns våld drabbar kvinnor, barn och andra män. Ändå är det främst kvinnor som engagerar sig mot våldet. Men vi är alla medskapare av de olika normer som gäller för män och kvinnor. Nu är det hög tid att även männen aktivt tar ställning och agerar mot våld, hot och trakasserier på alla nivåer, skriver Svend Dahl och Zandra Kanakaris.

”Vi måste göra våldsam maskulinitet till något skamligt. Det här är en fråga om frihet och värdighet för kvinnor men också om frihet och värdighet för män.”

Med dessa ord öppnade FN:s vice generalsekreterare Jan Eliasson ett seminarium om mäns engagemang mot våld tidigare i år.

Idag är det FN:s internationella ickevåldsdag, med anledning av Mahatma Gandhis födelsedag. Att arbeta för jämställdhet och mot våld har länge ansetts vara en ”kvinnofråga”, trots att män är i en överväldigande majoritet vad gäller personer misstänkta för olika former av våldsbrott. Och trots att offer för våldsbrott också ofta är män.

98 procent av de som är misstänkta för våldtäkt är män. 84 procent av alla misstänkta för misshandel är män och 88 procent av alla som anmälts misstänkta för olaga hot är män.
Framför allt unga män är överrepresenterade som både förövare och offer. Nio procent av männen i åldern 16-24 år uppger att de har varit utsatta för misshandel och i åldersgruppen 25-44 år uppger 3,5 procent av männen att de har varit utsatta för misshandel.

Mäns våld drabbar kvinnor, barn och inte minst andra män. Ändå finns engagemanget mot våld fortfarande framför allt hos kvinnor. Av de över 1000 personer som arbetade ideellt på SKR:s kvinnojourer år 2012 var 100 män. Tjejjourerna och ungdomsjourerna samlade nära 500 volontärer, varav 20 män. SKR möter fler och fler killar och män som vill engagera sig, men som tycker att det saknas självklara plattformar. Jourerna möter dagligen de kostsamma konsekvenserna av mäns och killars våld och sexuella övergrepp, men för att motverka våldet måste vi arbeta i miljöer där män och killar finns.

Nu är det hög tid att alla män – och kvinnor – gräver där de står och aktivt tar ställning och agerar mot våld, hot och trakasserier på alla nivåer, både innan, under och efter att det har skett.

I en undersökning av Futures Without Violence bland 1000 amerikanska män svarade mer än varannan att risken är stor att en kvinna de känner kommer att utsättas för våld i nära relation eller våldtäkt. Lika stor andel ansåg att de kan göra skillnad i att förebygga våldet mot kvinnor. 7 av 10 män var intresserade av att engagera sig i förebyggande arbete med unga, för att främja ömsesidiga icke-våldsamma relationer. Längst ned på listan fanns passiva aktiviteter som att skänka prylar och pengar eller delta i fundraising-middagar och andra insamlingsaktiviteter, vilket endast 3 av 10 var intresserade av (Father’s Day Poll 2007, Futures Without Violence).

Undersökningens resultat är inte svåra att översätta till svenska förhållanden. Vi är många som förstår problemets allvar och att vi gör mest skillnad genom att själva möta och samtala med andra människor snarare än att stödja andras arbete. Den egna arbetsplatsen, bokklubben, jaktlaget eller barnens idrottsförening är alla exempel på självklara plattformar! Du som är ledare i någon av dessa sammanhang har en särskild viktig roll att spela.

Forskning visar att män lyssnar på andra män och framför allt män ”högre upp” i hierarkin. Att män sitter på fler ledarpositioner än kvinnor idag är ett faktum.
Ett färskt exempel är australiska arméns överbefälhavare, David Morrison. Efter flera uppmärksammade fall av sexuella övergrepp mot kvinnor inom armén spelade han i juni 2013 in en videohälsning som fick stor spridning.

”De av er som tycker det är okej att förnedra eller exploatera sina kollegor har ingen plats i armén. Om det inte passar så stick!”

Här lever Morrison i allra högsta grad upp till ett stereotypt maskulint uttryckssätt, vilket kanske inte är oväntat då han är militär. Men mäns engagemang mot våld behöver inte innebära att som ”stark man” gå ut till kvinnors försvar utan kan också handla om att göra upp med machonormer som man själv bär på och som finns inom den egna företags- eller organisationskulturen. Många ställer upp på värderingar om jämställdhet, men det finns få kända manliga ledare i Sverige som arbetar i praktiken med att förändra.

Rådande föreställningar om vad det innebär att vara man är i allt för hög grad sammanlänkade med att utöva våld. Vi är alla medskapare av de olika normer som gäller för män och kvinnor. Vilka beteenden uppmuntrar vi i vår egen vardag och vad får vår uppmuntran för konsekvenser? När sexuella trakasserier på arbetsplatsen möts med tystnad, vems sida ställer vi oss på då? Hur agerar vi när vi får vetskap om att en av våra anställda är våldsam mot sin partner? Arbetet för jämställdhet och mot våld hänger tätt samman och gynnar hela organisationen.

Att motverka våld kan handla om att ta fram konkreta handlingsplaner för enskilda fall av våldsutsatthet och våldsutövande. Men det handlar lika mycket om att utmana destruktiva föreställningar om manlighet i en organisationskultur.

Med överbefälhavare David Morrisons ord: ”Beteenden du låter passera är beteenden du accepterar. Det gäller oss alla, men särskilt oss i ledarposition.”

Vi uppmanar alla män som tycker det är olustigt att tillhöra det kön som förknippas med våldsamhet att anta utmaningen!

Svend Dahl, särskild utredare, regeringens utredning Män och jämställdhet
Zandra Kanakaris, vice ordförande, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund

Publicerad på SVT Debatt 2 oktober 2013.