Unizon: Bostadsbristen tvingar kvinnor att stanna hos män som slår

Mäns våld gör tusentals kvinnor hemlösa varje år. Nu är det dags för beslutsfattare i stat och kommun, fastighetsägare och bostadsbolag att ta sitt ansvar för att ingen kvinna ska tvingas stanna i ett farligt hem.

Att flytta till en ny bostad är förknippat med många känslor – pirr i magen för alla nya möjligheter eller en klump i densamma inför kvällar med bara flyttkartonger som sällskap. Men för tusentals kvinnor är en ny bostad inte ett fritt val, det är det enda sättet att överleva. Den allra farligaste platsen för en kvinna är det egna hemmet. Den vanligaste mordplatsen är den egna sängen. En bostadsmarknad som gör det svårt att hitta ett nytt hem innebär att kvinnor blir kvar hos gärningsmännen.

Enligt Socialtjänstlagen ska kommunen erbjuda våldsutsatta kvinnor och barn hjälp att få en ny bostad, men Unizons Kvinnofridsbarometer 2021 visar att enbart sex av tio kommuner gör detta. I Boverkets Bostadsmarknadsenkät 2021 uppger enbart 15 procent av kommunerna att de tar sitt ansvar och ger förtur i bostadskön till våldsutsatta kvinnor. I Stockholm beviljas två av tio våldsutsatta kvinnor förtur.

Den politiska debatten vaknade förra våren när sju kvinnor enbart under april månad mördades av män de tidigare haft en relation till. Från hela det politiska spektrat kom förslag om förebyggande åtgärder och skärpta straff. Att arbeta förbyggande och bryta mönster som gör män till förövare och att gärningsmän straffas för sina brottsliga handlingar är helt avgörande för att kvinnor och barn ska få leva sina liv fria från våld. Men en stor pusselbit saknas – möjligheten till ett nytt hem när man som brottsoffer tvingats lämna brottsplatsen, sitt eget hem.

Unizon riktar nu en skarp uppmaning till politiker, kommuner, kommunala bostadsbolag och fastighetsägare över hela landet – ni måste ta ert ansvar och bryta våldsspiralen. Vi har följande förslag:

￭ Förtur åt våldsutsatta kvinnor: Både kommuner och privata bostadsaktörer behöver ta ett större samhällsansvar och erbjuda särskilda villkor, som förtur, till våldsutsatta kvinnor som flytt sina hem.

￭ Sänkta inkomstkrav och fler lägenheter: Kommuner och privata bostadsaktörer måste sänka inkomstkraven så att våldsutsatta kvinnor enklare kan få en ny bostad. Och bygga fler lägenheter som våldsutsatta kvinnor har råd att bo i.

￭ Både tillfälliga och fasta lösningar: För att bedriva ett effektivt kvinnofridsarbete måste kommunerna samarbeta med och bevilja placeringar på kvinnojourernas skyddade boenden, samt erbjuda utslussningsboenden, förturslägenheter och hyresgarantier för våldsutsatta kvinnor.

￭ Mer samarbete över gränserna: I många fall kan det vara farligt att stanna kvar i samma kommun som förövaren. Kommunerna behöver samarbeta mer om bostadsutbyten över kommungränserna och ta fram snabba, flexibla lösningar så att barn och kvinnor kan få en ny trygg punkt i tillvaron.

￭ Överseende med skulder: Ta bort kravet på att vara skuldfri för att få en lägenhet, om den som söker har varit utsatt för våld. I många fall har kvinnorna utsatts även för ekonomiskt våld, vilket gjort att de har skulder som de själva inte orsakat.

￭ Nationell samordning: Bostadspolitiken och samhällsplaneringen är i stor utsträckning kommunernas ansvar, men här behöver staten ta ett nationellt ansvar med skarpare riktlinjer och bättre verktyg.

Detta är sex förslag som är fullt möjliga att implementera innan året är slut. Vi förväntar oss att alla som kan göra mer nu kliver fram. I mäklarannonser skriver man ofta att bostäder har ett ”oslagbart läge” när man menar en attraktiv plats. För våldsutsatta kvinnor är en attraktiv plats en dröm om en plats där man kan sova tryggt om natten, en plats där man inte blir slagen. Alla som menar allvar med att sätta stopp för våld mot kvinnor – ta nu ansvar för att det finns sådana hem. Ett liv fritt från våld ska inte bara vara en dröm.

Läs mer på unizonjourer.se/oslagbartlage

Olga Persson
Ordförande riksförbundet Unizon

Rebecka Andersson
Generalsekreterare riksförbundet Unizon

Debatten är publicerad i Dagens Samhälle den 9 februari 2022.