Fotbollen kan inte fortsätta vara en manlig fristad

Föreställningar om hur en man ska vara och agera genomsyrar hela samhället, men är kraftigt förstärkta inom fotbollen. På planen och läktarna, såväl som utanför arenan. Det skriver Carina Ohlsson och Olga Persson, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR, som samarbetar med AIK Fotboll när det gäller värdegrund.

Inom SKR är vi ofrivilliga experter på mäns våld, vilket inkluderar det ”fotbollsvåld” som nu återigen diskuteras efter det fruktansvärda mordet i Helsingborg. Det är dags att börja prata om att våldet som går under namn som fotbollsvåld, idrottsvåld och läktarvåld, som att det vore fotbollar, läktare eller idrotter som slogs med varandra, är mäns våld. Och att sluta låtsas som att det är vattentäta skott mellan den positiva och den negativa supporterkulturen.

”Det här är ett samhällsproblem, det har inte med fotboll att göra”, säger fotbollsbloggaren Elena Lövholm Eriksson. Hon har helt rätt i att våldet är ett samhällsproblem. Men det har också väldigt mycket med fotbollen att göra. Fotbollen i sin tur har väldigt mycket med män och maskulinitet att göra. 

I de direkta reaktionerna var det bara regeringens samordnare, Rose-Marie Frebran, som vågade benämna elefanten i rummet: ”Vi behöver jobba med frågor om maskulinitet och våld. Det är nästan aldrig några tjejer inblandade.”

Att i debatt efter debatt diskutera hur ”fotbollsvåldet” ska stoppas och den positiva supporterkulturen stärkas utan att beröra fotbollens machokultur är slöseri med dyrbar tid. 

Fotbollen är en genuint manlig arena där spelreglerna är satta efter manliga principer och beteenden. Normer för maskulinitet är så pass centrala inom både den positiva och den negativa supporterkulturen att de lätt blir osynliga. Som att inte se skogen för alla män.

”Man tar manligheten för given och tycker inte att det hör till supporterkulturen att diskutera den”, beskrev Jakob Uddeholt, supporterombudsman på Hammarby fotboll, i ett av de många samtal vi haft med representanter från supportervärlden.

Vi arbetar med konsekvenserna av mäns våld varje dag och har lättare att se skogen. För oss är idrottsrörelsen i allmänhet och fotbollen i synnerhet viktiga samarbetspartners. Statistiskt sett finns här många nuvarande och framtida utövare av mäns våld och därmed potential att stoppa våldet innan det har hänt.

Föreställningar om hur en man ska vara och agera genomsyrar hela samhället, men är kraftigt förstärkta inom fotbollen. På planen och läktarna, såväl som utanför arenan. 

Victor Capel, vice ordförande i Svenska Fotbollssupporterunionen och ordförande för AIK:s supporterklubb Black Army, beskrev träffande i ett av våra samtal att ”Grabbigheten är både en outtalad grundförutsättning och en lockelse för många”. 

En riktig supporter är någon som med råge lever upp till normerna för maskulinitet. Han eller hon är tålig, lojal och passionerad. Baksidan av samma mynt är våldsromantiserande, sexism, rasism, homofobi och förakt för svaghet. Som Capel sa ”Normen att inte vara hotfull försvinner på läktaren. Man beter sig inte som man gör på stan. Folk uppskattar att få komma till arenan och skrika av sig, men alla kan inte skilja fristaden från verkligheten”.

Fotbollen kan inte fortsätta vara en manlig fristad om man menar allvar med att bekämpa våldet. De destruktiva sidorna drabbar andra män, kvinnor och barn i form av våld, hot och kränkningar. Därför har fotbollen en nyckelroll i att förebygga samhällsproblemet mäns våld. Och därför måste man inom fotbollen börja benämna och tala om supporterkulturens starka manlighetsideal, som råder bland både kvinnor och män.

Både Capel och Uddeholt är modiga och progressiva som öppnar upp för samtal om det onämnbara. Bland andra supportrar och företrädare för fotbollsklubbar vi mött har det visat sig mycket svårt.

”Storstadsproblem, utanförskapsproblem, ett problem för fotbollen”, beskrev Mats Enquist, generalsekreterare i Svensk Elitfotboll, våldet i söndagens Agenda i SVT. Anmärkningsvärt nog gjordes endast en referens till män och manlighet under det tretton minuter långa samtalet mellan Enquist, regeringens f.d. utredare Björn Eriksson och justitieminister Beatrice Ask.

I debatten om det idrottsrelaterade våldet är många noga med att lyfta fram det positiva. ”Jag blev chockad därför att nästan alla matcher spelas utan något som helst problem. Det görs så mycket bra, mellan klubbarna, mellan supporterorganisationerna ihop med polis”, sa Lena Adelsohn Liljeroth i P1 morgon på måndagsmorgonen. Det är viktigt att komma ihåg att 97 procent av supportrarna inte är våldsamma, underströk Björn Eriksson, i samma program.

Detta anser vi är en grov förenkling och att bortse från att den manliga supporterkulturen, precis som andra manliga kulturer, sanktionerar hot och kränkningar. Adelsohn refererar i samma inslag till nya siffror från Svensk Elitfotboll som visar att var femte fotbollsintresserad avstår från att gå på match på grund av språkbruket. Detta rimmar ju illa med att ”nästan alla matcher spelas utan något som helst problem”. Ungdomsstyrelsens studier visar att killar som har stereotypa uppfattningar om kön utövar mer våld. Det är viktigt att nyansera debatten och våga se att det, trots ett enormt avstånd dem emellan, ändå finns en koppling mellan äldre män på familjeläktaren som skriker hora och det grova våldet bland unga män i firmorna. Värderingarna som kommer till uttryck på läktarna är bensin på huliganernas brasa. 

Sanningen är att det kan göras hur mycket insatser som helst, men så länge manlighetsidealet är så pass heligt och onämnbart kommer de inte göra skillnad. Forskning från WHO visar att våldsförebyggande arbete måste ha ett genusperspektiv för att vara effektivt, och att avsaknaden av ett sådant riskerar att istället befästa våldet. 

Vi är mycket stolta över att just nu vara en del av ett pågående värdegrundsarbete inom AIK Fotboll för att skapa en fotboll för alla, utifrån kunskap och forskning om våldets koppling till normer för maskulinitet. Ett gott exempel fler klubbar borde ta efter.

Carina Ohlsson, ordförande, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR

Olga Persson, förbundssekreterare, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR

Publicerad på SvD Brännpunkt 2 april 2014.