Gör inte mäns våld mot kvinnor till en vinstaffär

Säkerhetsdörrar, insynsskydd, videoövervakning och detaljerade krav på bemanning och måltider – så såg kravspecifikationen ut när Botkyrka för fyra år sedan gick ut med en upphandling av skyddat boende för våldsutsatta kvinnor. Sollentuna kvinnojour överklagade upphandlingen, den gick igenom ändå och konsekvenserna är höljda i dunkel. Klart är att insynen i kvinnors och barns situation minskar när ingen bär deras röst i det politiska samtalet.

Nu händer det igen. Nacka, Värmdö, Tyresö, Botkyrka, Huddinge, Haninge och Nynäshamn gick i början av februari ut med en gemensam upphandling av skyddat boende. Detta trots uttalad politisk vilja från ledande politiker och stora möjligheter för kommuner att samverka med idéburna kvinnojourer utan att upphandla. Att välja att konkurrensutsätta och skapa en ny marknad är ett ideologiskt beslut som får stora konsekvenser för arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

Kvinnojourerna är den aktör som har längst erfarenhet och störst kunskap på området och kvaliteten på jourernas stöd har lovordats i granskningar. De idéburna jourerna har också en avgörande funktion som röstbärare för kvinnor och barn. Den rösten är, och har alltid varit, avgörande för jämställdhetsarbetet.

Att Sverige har en av världens bästa lagstiftningar vad gäller kvinnofrid, sexualbrott och våld mot barn är ingen slump utan resultatet av mångårigt politiskt påverkansarbete som utgått från kvinnors och barns erfarenhet av våld. Privata eller kommunala aktörer har inte den avgörande funktionen. De privata företagen har inte bidragit till att förändra lagstiftningen. Men arbetet mot våld måste få fortsätta – med kvinnors och barns erfarenheter som utgångspunkt.

Frihet från mäns våld är en mänsklig rättighet, en välfärdsfråga och ett samhällsansvar som slås fast i socialtjänstlagen och nationell lagstiftning. På flera håll i landet har kommuner slutit Idéburna-Offentliga Partnerskap (IOP) med kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer. Det är en samverkansform som inkluderar finansiering och är baserad på partnerskap, ömsesidighet och kvalitet.

IOP lyfter in jouren i det kommunala välfärdssystemet utan att inskränka jourens roll som självständig civilsamhällesorganisation. Rättstryggheten ökar och relationen mellan civilsamhälle och kommun stärks. Andra kommuner väljer att dela upp stöd och skydd: De placerar kvinnor och barn som tvingats fly sina hem på hotellhem och erbjuder samtal på kommunens familjevåldsenhet. Vi ser med stor oro på den utvecklingen.

Lagen om offentlig upphandling (LOU) reglerar vilka köp myndigheter måste upphandla – de som överstiger ett så kallat tröskelvärde. I januari höjdes tröskelvärdet för upphandling som möjliggör direktupphandling upp till cirka 7 miljoner kronor, vilket ofta är över värdet på upphandling av en kvinnojours tjänster. Det är alltså fullt möjligt att inte upphandla.

Den 1:a januari trädde även regleringen om reserverade kontrakt igenom. Det är en möjlighet för myndigheter att reservera deltagandet i upphandling till organisationer som uppfyller vissa krav. Regleringen är avsedd att underlätta för idéburna organisationer att delta i upphandlingar. Det slutgiltiga mandatet ligger hos den politiska ledningen. Landets kommuner står nu återigen inför ett vägval: att rasera eller fördjupa relationen med de ideella kvinnojourerna.

Att sluta långsiktiga avtal mellan kvinnojour och kommun är att ta ansvar. Det är valet att sätta våldsutsatta kvinnor och barn främst och garantera att deras röster fortsätter höras.

Zandra Kanakaris
ordförande Unizon

Olga Persson
generalsekreterare Unizon

Jenny Westerstrand
ordförande Roks