Hovrätten blundar för sammanhanget
På en fest i våras turades en grupp killkompisar om att ha sex med en jämnårig tjej de aldrig träffat förut. Hon låg i ett rum, rädd för vad som skulle hända om hon sa ifrån ordentligt. När hon uttryckligen sa att hon inte ville respekterades det inte, nejet pratades omkull.
En av killarna vittnar om att situationen kändes "jobbig". Han uppfattade tjejen som rädd. Hon var rädd, det slår både tingsrätten och hovrätten fast. Att hovrätten ändå friar de inblandade från alla anklagelser visar på allvarliga brister i tillämpningen av det som vi menar är världens modernaste sexualbrottslagstiftning.
Tingsrätten tolkade tjejens utsatthet som ”hjälplöst tillstånd”, enligt hur definitionen såg ut innan den utvidgades 1 juli 2013, och dömde fem av killarna till grov våldtäkt. Rätten menade att hon ”känt rädsla på grund av de tilltalades påträngande uppträdande, deras numerära överläge, att de tilltalade varit okända för målsäganden och att dörren tidvis varit låst”, vilket lett till att hon ”inte förmått värja sig eller tillkalla hjälp.”
Hovrätten å sin sida menar att målsägande inte kan anses ha varit så pass rädd att det kvalar in i ”hjälplöst tillstånd”, då ingen med våld tvingat henne att stanna i lägenheten, samt att hennes kompis hade sagt nej till sex, ”ett besked som accepterades och inte ledde till något våld”.
Okunskapen känns igen från våld i nära relationer. Varför gick hon inte? frågar den som inte har insikt i hur våld i nära relationer ser ut och fungerar. Samma allvarliga misstag gör nu hovrätten, vars argument inte är förankrad i verkligheten kring sexuella övergrepp och våldtäkt.
Sexualbrott går vanligtvis inte till så att en person blir inlåst, fasthållen och slagen. Vanligare är att någon eller några utnyttjar att en person befinner sig i ett maktunderläge.
Sexuella övergrepp och våldtäkt kan inte heller frikopplas från normer kring sexualitet och kön. Är rätten objektiv när den utgår från att killarna har så pass låg empatisk förmåga att det är troligt eller till och med möjligt att de inte förstod att de begick övergrepp? Hur påverkar föreställningar om att tjejer ska vara passivt tillgängliga och killar ta för sig sexuellt bedömningen? Hur färgade är hovrätten av denna sneda syn på kön och sexualitet när de menar att händelserna under den aktuella kvällen i Tensta passerar på rätt sida lagen?
De dåliga förutsättningarna för jämlikt ömsesidigt sex framträder tydligt i domarna och utdragen ur förhören. Det är uppenbart att killarna måste varit medvetna om att de balanserade på och överträdde flera gränser, att hävda motsatsen är att dumförklara dem. Däremot är det troligt att de kände en viss trygghet i att de inte skulle bli dömda, varken av omgivningen eller rättsväsendet. Hovrätten bekräftar denna sorgliga verklighet och berövar dem därmed möjligheten att ta ansvar för sina handlingar.
Att rätten än en gång lämnar så pass stort utrymme för de tilltalade att inte förstå har mer med okunskap om sexualbrott och en skev syn på offer och förövare att göra, än om vad som rent tekniskt ingår i skrivningen om ”hjälplöst tillstånd”, som uppenbarligen går att tolka på vitt skilda sätt.
Det är den omgärdande kontexten, själva maktobalansen, som ofta är det som skiljer ett sexuellt övergrepp från en ömsesidig sexuell handling. Utan en förståelse för detta kan rätten inte göra en korrekt och objektiv bedömning hur noga och tekniskt korrekt de än tillämpar lagen.
Med den nya skrivningen i lagstiftningen hade hovrätten troligtvis dömt killarna för våldtäkt, men eftersom själva tillämpningen är problemet i det här fallet är det inte alls säkert. Det är inte ens säkert att en lagstiftning som bygger på samtyckesreglering hade gjort skillnad, även om det skulle ha en normerande effekt. Det är värderingar, prioriteringar och kunskap inom rättsväsendet som är nyckeln till att fler ska dömas för denna typ av brott, som i så stor utsträckning drabbar kvinnor och barn.
Zandra Kanakaris, vice ordförande, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR
Olga Persson, förbundssekreterare, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR