Jämfört med förra året får kvinnor betalt en minut mer per dag och 15:51-rörelsen har bytt namn till 15:52-rörelsen.

I år jobbar kvinnor gratis efter kl. 15:52. Varje dag. Med den förbättringstakten är det 68 år kvar tills även kvinnor har lön hela dagen. En förändring i raskare takt kräver åtgärder. Vi i 15:52-rörelsen har några förslag.

Förra året bildades 15:51-rörelsen på initiativ av Sveriges Kvinnolobby. Med historisk bredd gjorde politiska kvinnoförbund, fackliga organisationer och kvinnorörelsens organisationer gemensam sak kring ett mål – jämställda löner. Vårt budskap var och är att även kvinnor ska ha lön hela dagen.

Kvinnors lön är i snitt 14,1% lägre än mäns beräknat på ten medellön, som omräknats till heltid. Det betyder att en genomsnittlig kvinna tjänar 4400 kronor mindre i månaden än en genomsnittlig man. Eller att kvinnor varje år får 52000 kronor mindre i plånboken än män. Under ett arbetsliv blir det drygt 2 miljoner kronor. Om deltidslönerna inte räknas upp till heltider blir skillnaden 3,6 miljoner kronor.

Löneskillnaderna mellan kvinnor och män börjar redan vid de första jobben. Under resten av arbetslivet ökar skillnaderna. Och männens löner är inte bara högre, män har också en större lönespridning, vilket ger en bättre löneutveckling under yrkeslivet. Den minsta löneskillnaden finns i kommunal sektor. Där är också lönenivån lägst. Den största löneskillnaden finns i privat sektor bland tjänstemannayrken. Där är lönenivån högst.

Den officiella statistiken innehåller flera bekymmersamma fakta. Som att kvinnodominerade yrken ofta är organiserade utifrån deltider, att kvinnor utför mer obetalt arbete och att kvinnor tar ut 76 % av föräldraledighetsdagarna. Medan kvinnors deltidsjobbande påverkas av antalet barn och av det yngsta barnets ålder, är det inte så för män. Däremot tjänar män mer ju fler barn de har.

Sammantaget finns det kraftfulla strukturer som drar kvinnor bort från betalt arbete vilket återverkar negativt på löner och löneutveckling. Men det finns också mekanismer som gör att kvinnodominerade yrken inte har det löneläge som yrkets kompetens och ansvar borde ge. Många kvinnor arbetar i sådana krävande och värdemässigt diskriminerade yrken.

15:52-rörelsens organisationer är överens om att det krävs ett gemensamt och långsiktigt arbete med en palett av åtgärder för att komma till rätta med de ojämställda lönerna. Vi sitter inne med mycket kunskaper och har trots våra olika utgångspunkter enats om fyra förslag som skulle föra arbetet framåt:

Skärp kraven på lönekartläggningar. I dag ska lönekartläggningar göras av arbetsgivare vart tredje år. Vi vill att det ska ske varje år.

Ge JA-Delegationen för jämställdhet i arbetslivet i uppdrag att klarlägga de mekanismer som skapar värdediskriminering och ojämställda löner, och att ge förslag på hur värdediskriminering kan motverkas.

Stimulera ett jämställt uttag av föräldraledigheten. Arbeta för att kvinnors och mäns ansvar för hem och familj delas lika. Detta finns inskrivet i Handlingsplanen från FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking som Sverige undertecknade redan 1995.

Ge kvinnor och män samma rätt till heltidsarbete. Målet för den svenska jämställdhetspolitiken är ekonomisk självständighet livet ut.

I dag klockan 15:52 uppmärksammar tusentals kvinnor och män att den betalda arbetstiden för kvinnor är slut genom att delta i manifestationer runt om i landet och i sociala medier. Tiden rinner i väg. Vi har inte råd att vänta 68 år på att låta kvinnor få lön hela dagen!

 

Amineh Kakabaveh, Ordförande, Varken hora eller kuvad

Annelie Nordström, Förbundsordförande, Kommunal

Annika Strandhäll, Förbundsordförande, Vision

Birgitta Wistrand, Ordförande, Fredrika Bremer-förbundet

Carina Ohlsson, Ordförande, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR

Ewa Larsson, Ordförande, Gröna kvinnor

Eva Nordmark, Ordförande, TCO

Gertrud Åström, Ordförande, Sveriges Kvinnolobby

Gudrun Tiberg, Ansvarig, Kvinnor för fred, väst

Gunilla Hjelm, Ordförande, Centerkvinnorna

Heike Erkers, Förbundsordförande, Akademikerförbundet SSR

Helena Hellström Gefwert, Ordförande, Miljöpartiets jämställdhetskommitté

Kirsti Kolthoff, Ordförande, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF

Lena Sommestad, Förbundsordförande, S-kvinnor

Maria Fälth, Förbundsordförande, Kristdemokratiska kvinnoförbundet

Sineva Ribeiro, Ordförande, Vårdförbundet

Sophia Lövgren, Generalsekreterare, Sveriges makalösa föräldrar

Stina Svensson, Talesperson, Feministiskt initiativ

Susanna Gideonsson, Vice ordförande, Handels

Veli-Pekka Säikkälä, Avtalssekreterare och vice förbundsordförande, IF Metall

 

Publicerad i Aftonbladet 8 mars 2013