Satsa mer resurser på att stoppa mäns våld

En ny undersökning bland landets kommuner visar att var femte kommun helt saknar förebyggande arbete mot våld i nära relationer. Endast en handfull kommuner arbetar på det sätt som WHO, Världsbanken och FN menar är effektivt, nämligen utifrån ett makt- och genusperspektiv. Chefer och ansvariga på landets socialförvaltningar vill göra mer för att förebygga mäns våld, men hindras av bristande resurser och frågans låga prioritet. Det visar en undersökning gjord av Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR.

Varje år söker tusentals kvinnor och barn skydd på landets kvinnojourer. Varje dag sker 100 våldtäkter. Var sjunde man har någon gång i sitt vuxna liv blivit utsatt för grovt fysiskt våld. Mellan 88 och 98 procent av de som anmäls för dessa brott är män. Målet måste vara att ingen ska behöva utsättas eller utsätta andra för våld, varken i unga år eller som vuxen.

Frihet från våld är en mänsklig rättighet. Det är en välfärdsfråga, ett offentligt ansvar och i allra högsta grad en kommunal angelägenhet. 

Det är i kommunerna våldet sker och här finns goda förutsättningar för att arbeta förebyggande. Över hela landet finns kvinnojourer, tjejjourer, ungdomsjourer och Män för Jämställdhets lokalgrupper som kan bidra med kunskap om våld, genus och makt.

Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbunds, SKR, undersökning synliggör två brister i kommunernas arbete. Den första är avsaknaden av makt- och genusperspektiv. I ett samhällsperspektiv bottnar våld i maktskillnader både mellan män och kvinnor och inom gruppen män. Att åtgärda dessa systematiska skillnader i makt är av yttersta vikt för att motverka mäns våld. 

Mäns och killars våld är också nära kopplat till föreställningar om vad det innebär att vara man och kille. Vi är alla delaktiga i att bekräfta och upprätthålla dessa, om vi inte aktivt ifrågasätter dem. Studier av bland andra Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor (MUCF) visar att normer för kön är centralt när unga killar utövar våld. 

I den stereotypa bilden av att vara manlig ingår att inte vara homosexuell eller kvinnlig. När killar utövar våld lever de samtidigt upp till normer för maskulinitet som styrka, aggressivitet och makt. Den egna manligheten förstärks ytterligare genom att ta avstånd från och nedvärdera det som anses omanligt och kvinnligt. Därför är killars kränkningar mot andra killar oftast av homofobisk karaktär, medan killars kränkningar mot tjejer oftast är sexistiska. MUCF:s undersökningar visar att killar upplever att omgivningens förväntningar på att de ska vara manliga är starka.

En annan bakomliggande orsak till killars våldsutövande är att de i högre grad än tjejer har konservativa värderingar om kön. Till exempel anser 21 procent av killarna i årskurs tre (jämfört med sju procent av tjejerna) att män är bättre chefer än kvinnor. 17 procent av killarna (jämfört med sex procent av tjejerna) anser att kvinnor bör ta ett större ansvar än män för sysslor i hemmet. (Fokus 13, MUCF). Både MUCF och Världsbanken har kunnat visa på ett samband mellan våldsutövande och stereotypa eller sexistiska uppfattningar om kön. 

Killar legitimerar också i större utsträckning än tjejer sexuellt våld genom sina åsikter. 35 procent anser att anklagelser om våldtäkt ofta används för att ge tillbaka mot män. 14 procent anser att en man som flirtar med en annan man förtjänar att våldtas. 13 procent anser att en kvinna är delvis ansvarig om hon blir våldtagen när hon är full. 

Det är alltså helt nödvändigt att kommuners våldsförebyggande insatser har ett genusperspektiv och ifrågasätter och utmanar rådande föreställningar om kön och sexualitet.

Det andra stora förbättringsområdet är på området breda insatser som riktar sig till allmänheten: så kallad universell- eller primärprevention, vilket saknas i sju av tio kommuner. Exempel på möjliga sådana insatser är anti-våldsprogram för unga i skolan. Detta långsiktiga arbete är både mest kostnadseffektivt, och ett helt nödvändigt komplement till den typ av våldsförebyggande arbete som är vanligast i kommunerna i dag – det som är riktat till personer som redan är våldsutsatta eller våldsutövare.

För verksamheter och myndigheter som vill bedriva ett effektivt och kunskapsbaserat våldsförebyggande arbete lanserar Män för Jämställdhet, SKR och MUCF nu handboken Inget att vänta på med konkreta metoder och grundläggande teori. 

Våldsprevention har länge varit ett underutvecklat område i Sverige, nu är det dags att flytta fram positionerna. Viljan ute i kommunerna är god: sex av tio har redan en strategi på plats för det förebyggande arbetet mot mäns våld mot kvinnor. 

Nu uppmanar vi ledare i landets kommuner att göra mer för att undanröja de största hindren som anges: brist på resurser och frågans låga prioritet. Satsa på rätt sorts våldsförebyggande arbete utifrån den kunskap och forskning som finns. Att förebygga mäns våld minskar inte bara lidandet för enskilda individer, det är en hållbar investering både för enskilda kommuner och samhället i stort.

• Tomas Agnemo, generalsekreterare Män för Jämställdhet
• Luis Lineo, ordförande Män för Jämställdhet
• Eva Theisz, vikarierande generaldirektör Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor
• Zandra Kanakaris, ordförande Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR
• Olga Persson, förbundssekreterare Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR

Publicerad i Dagens Samhälle 20 november 2014.