I dokumentärfilmen "Jag sa att jag hade en mardröm" medverkar fem barn som är mellan 3 och 8 år och bor på kvinnojour. Filmen är ett tydligt och bra exempel på ett stärkande bemötande som synliggör barns motstånd mot våld.

En av anledningarna till att Unizon bildades 1996 var för att vi ville ge barn möjlighet till samtal, stöd och skydd och rättslig upprättelse. På samma sätt som vi inom jourrörelsen arbetar med empowerment och att synliggöra våldsutsatta kvinnors och tjejers motstånd gör vi det även med barnen. 

I dokumentärfilmen "Jag sa att jag hade en mardröm" medverkar fem barn som är mellan 3 och 8 år och bor på kvinnojour. Barnen har alla upplevt pappas våld mot mamma. De intervjuas av Lotta Molander som i över 20 år arbetat med barn som upplever våld. Barnens upplevelser och känslor skildras genom deras egna berättelser och teckningar. Samtalen är autentiska men av sekretesskäl är barnens namn fingerade.

Filmen är 19 minuter lång och finns textad på arabiska, farsi, kurdiska, somaliska, tigrinja, turkiska, norska, finska, danska, ryska och engelska.

Filmteam:

Regissör och producent: Annika Ernst
Tecknare: Robert Nyberg
Animatör: David Rylander
Klippare: Hélène Berlin
Kompositör: Philippe Boix-Vives
Produktionsbolag: Eureka

Beställ filmen

Skicka ett mejl till info@unizon.se med information om

• vilken produkt du vill beställa
• leveransadress
• fakturaadress
• ev. märkning av fakturan
• antal ex. du önskar beställa
• ev. textning av filmen Jag sa att jag hade en mardröm

Filmen kostar 150 kronor inklusive frakt. 

Att synliggöra motstånd mot våld

Barnen i filmen har alla upplevt pappas våld mot mamma. De intervjuas av Lotta Molander som arbetat med barn som upplever i över 20 år. Barnens upplevelser och känslor skildras genom deras egna berättelser och teckningar. Samtalen är autentiska men av sekretesskäl är barnens namn fingerade. Här är ett exempel. 

”Max” 8 år: Det hände många gånger, det hände alltid på kvällen.
Lotta: Var var du då?
Max: På mitt rum. Så sprang jag ut och sa mamma det är nån som kastar sten på fönstret.
Lotta: Då avbröts bråket?
Max: Jepp, alla andra gånger sa jag att jag hade en mardröm, det var det bästa knepet, då slutade de bråka helt
Lotta: Det är ju påhittigt faktiskt
Max: Och då kom ju mamma in och fick sova i min säng. Det tycker jag är bra
Lotta: Och var är styvpappan då?
Max: Då stannar han ju kvar och väntar
Lotta: Då var du med och hjälpte till och löste problemen kan man väl säga
Max: Ja
Lotta: Det var ett väldigt påhittigt sätt
Max: Tack
Lotta: Jag tror du kommer att bli uppfinnare