Sammanfattande kommentar:

Unizon är ett riksförbund som samlar över 130 kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer samt andra stödorganisationer som arbetar för ett jämställt samhälle fritt från våld. Jourerna arbetar med stöd, skydd, prevention och påverkan utifrån en kunskap om våld, genus och makt. Jourerna arbetar på idéburen grund utan vinstintresse. 96 av våra medlemsorganisationer är kvinnojourer och majoriteten av dessa bedriver skyddat boende där de på uppdrag av socialtjänst tar emot våldsutsatta personer, främst kvinnor och barn, som är i behov av stöd och skydd från en våldsam man. Kvinnojourerna träffar och stöttar dagligen barn som upplevt pappas våld mot mamma. De senaste fem åren har över 8 300 våldsdrabbade barn fått stöd och skydd på någon av Unizons kvinnojourer. När Unizon, dåvarande SKR, bildades 1996 var det med utgångspunkten att barnens perspektiv och rättigheter skulle stärkas och tillvaratas i större utsträckning än tidigare. Under de 22 år som Unizon har funnits har fokus på barns behov av stöd och skydd stått i centrum. Idag har mer än hälften av kvinnojourerna en välutvecklad barnverksamhet på jouren som ständigt utvecklas, till exempel anställs fler och fler barnsamordnare, kontaktpersoner till barn, det arrangeras särskilda aktiviteter, lokaler anpassas och det finns flera olika former av stödinsatser som Här och nu-samtal, Trappansamtal, samtalsgrupper, lekstöd och föräldra- och samspelsstöd för mamman. Barnen får också särskild information vid in- och utskrivning från jouren och de får information om nutid och framtid utifrån deras egen nivå. Verksamheten för barnen utvecklas ständigt utifrån de behov vuxna ser att barnen har och de önskningar och viljor barnen beskriver för oss.   

Majoriteten av förslagen i utredningen Ett fönster av möjligheter är politiska krav som Unizon har drivit under lång tid när det handlar om barn i skyddat boende; rätten till skola, förskola, hälso- och sjukvård, rätt att få stöd och skydd i en hemlik miljö där barnet står i fokus, rätten att få terapeutiska samtal när det behövs, trygga och långsiktiga boendelösningar efter tiden på skyddat boende, rätten att få sina röster hörda och framförallt rätten att leva ett liv fritt från våld. Alla dessa förslag har förts fram i samhällsdebatten och i statliga utredningar under lång tid. Vissa är också reglerade sedan lång tid tillbaka i socialtjänstlagen, hälso- sjukvårdslagen, flera internationella konventioner, föreskrifter och allmänna råd. Unizon har även lyft förslag som sakkunniga i utredningens referensgrupp.

Trots att utredningen lägger förslag som Unizon har drivit sedan vi bildades 1996 ställer vi oss starkt kritiska till förslagen i sin helhet då vi anser att de inte är genomförbara under de förutsättningar som råder för socialtjänsten idag och därmed riskerar att leda till stora försämringar för målgruppen snarare än till högre rättssäkerhet och trygghet. Utredningen är på många sätt helt avgörande för Unizons medlemsjourers verksamhet och hela kvinnojoursrörelsens framtid och därmed även för de målgrupper som jourerna möter, kvinnor och barn utsatta för våld.

En majoritet av landets skyddade boenden bedrivs av ideella föreningar. Den verklighet jourerna möter i sin vardag är att socialtjänsten är hårt belastad och inte kan utföra sina nuvarande uppdrag på ett betryggande sätt för målgruppen. Detta trots att det redan skett både lagförtydliganden, skärpningar och stora kunskapshöjande insatser inom området. Bristerna i kommunernas arbete mot mäns våld mot kvinnor är tydliga i Unizons Kvinnofridsbarometer 2015 och 2017, där vi har undersökt kommunernas arbete mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation. Unizon anser att utredningen har utgått från en orealistisk bild av hur verkligheten ser ut och vi anser tyvärr att samhället har en lång bit kvar tills förslagen i utredningen med dess höga ambitioner kan ge rättssäkerhet och trygghet för våldsutsatta barn. Med dagens förutsättningar finns inte tillräcklig kunskap hos socialtjänsten om barn som upplever pappas våld mot mamma, resurserna är otillräckliga och barn och deras mammor riskerar att bli utan skydd då insatsen blir för dyr.

En stor brist i direktiven till utredningen är att vårdnad-, boende- och umgängesfrågan inte får hanteras inom ramen för detta uppdrag. Huvuduppdraget för utredningen, det vill säga att stärka barnets rättssäkerhet i skyddat boende går i princip helt förlorat om barnet under tiden i skyddat boende tvingas till umgänge. Unizon välkomnar att utredningen ändå valt att lyfta fram frågan och ge förslag på möjliga åtgärder men anser att detta måste lösas om vi överhuvudtaget ska kunna tala om ett barnrättsligt perspektiv.

Nedan besvaras förslagen paragraf för paragraf.

5.1  Skyddat boende ska regleras i socialtjänstlagen.

5.1.1 Socialnämndens ansvar att det finns skyddade boenden.

Unizon tillstyrker förslagen i huvudsak. Socialnämnden har det yttersta ansvaret för att den som utsätts för hot, våld eller andra övergrepp ska få skydd och stöd, bland annat genom skyddat boende.  I dag saknas en tydlig definition på vad ett skyddat boende innebär och detta kan leda till att våldsutsatta barn och kvinnor blir placerade i andra boendelösningar utan skydd och framförallt utan stöd, såsom vandrarhem eller hotellhem.  Om insatsen regleras och definieras i socialtjänstförordningen leder detta förhoppningsvis till att färre barnfamiljer riskerar hamna i sämre boendelösningar. Unizon välkomnar förtydligandet att socialnämnden bär ansvar för att säkerställa att det finns skyddade boenden att tillgå i kommunen och även att detta innebär att kartlägga målgruppens behov och svara för att det finns skydd och stöd i den omfattning som krävs. Unizon instämmer med utredningen att det i dagsläget utifrån de rådande juridiska och praktiska förutsättningarna inte finns någon tillfredställande säker lösning när det kommer till att istället flytta på förövaren. Grundprincipen att det är förövarens livsutrymme som ska inskränkas stödjer vi dock och ser gärna att det utdöms fler kontaktförbud i det egna hemmet, det vill säga att förövaren inte har tillgång till hemmet där mamman och barnen bor.

5.1.2 Samarbete mellan kommuner

Utredningen föreslår ett förtydligande av bosättningskommunens ansvar vid placering i skyddat boende. Unizon vill påtala att sådana förtydliganden till kommunerna redan gjorts vid flertalet tillfällen. Bland annat i Socialstyrelsens handbok om våld (2016) och via Inspektionen för vård och omsorg, IVO (se meddelandeblad 2013-05). Unizon välkomnar självfallet ett ytterligare förtydligande genom ett tillägg i socialtjänstlagen men ställer oss tveksamma till om det därmed får avsedd effekt.

5.1.3 Ansvaret för skyddat boende till asylsökande tydliggörs

Unizon välkomnar att de oklarheter som gäller när kvinnor och barn i asylprocess söker skydd och stöd tydliggörs. Detta är en mycket utsatt grupp som riskerar att bli utan stöd och skydd från våld. Unizon anser att även barn och kvinnor som vistas i landet utan tillstånd ska ha rätt till akut skydd från hot och våld. Denna grupp är extremt utsatt och kvinnojourer vittnar om att sådan utsatthet också kan användas som en form av våldsutövning av förövare, som exempelvis kan hota med att avslöja för myndigheter om kvinnan och barnen söker hjälp. Om inte denna målgrupp kan ges skydd vid våldsutsatthet är de helt och hållet utelämnade åt sin våldsutövare och i princip helt rättslösa. Detta strider mot flertalet artiklar i FN:s barnkonvention. Även om utredningen inte kunnat utreda frågan vidare inom ramen för detta uppdrag anser Unizon att möjligheten att skapa en särskild lag om rätt till skyddat boende, likt rätten till hälso- och sjukvård, bör utredas vidare skyndsamt.

5.2  - 5.2.1 Definition av skyddat boende

Som tidigare nämnts tillstyrker Unizon att skyddat boende definieras i socialtjänstförordningen. Vi håller med utredarna om att definitionen måste vara bred för att kunna ge individuellt anpassat stöd, exempelvis i form av olika skydd och stödnivåer. Unizon vill också understryka det utredningen belyser om att skalskyddet sällan är det allra viktigaste. Med den gedigna erfarenhet av att arbeta med våldsutsatta som våra medlemsjourer besitter vill Unizon särskilt betona vikten av att ge de brottsdrabbade rätt sorts stöd vid en uppbrottsprocess. Om endast skalskydd, hot och riskbedömningar och skyddssamtal ges akut så kommer möjligheten att kvinnan orkar igenom en eventuell polisanmälan, rättsprocess och/eller vårdnadstvist att minska och chanserna till ett fortsatt liv fritt från våld kommer att bli mindre. En stor del av kvinnojourernas insatser till kvinnor som utsatts för våld av män är att ge tillbaka värdighet, självständighet och mod att börja ett nytt liv. Vi vill här särskilt påtala behovet av att tillvarata jourrörelsens specifika kunskaper i arbetet med mäns våld mot kvinnor. De erfarenheter jourrörelsen gjort under mer än 40 år har gett oss god insikt i vad som behövs från samhället.  

Unizon ställer sig kritiska till att utredningen vill att definitionen ska gälla alla brottsoffer som har behov av insatsen, inklusive avhoppade gängmedlemmar.  I praktiken kan detta leda till att våldsutsatta och deras förövare riskerar att hamna på samma boende. Utredningen lyfter fram att polisen sällan använder sig av exempelvis kvinnojourer när de placerar avhoppare i skyddat boende. Unizon anser att denna inställning är naiv. Vid Unizons egna kartläggning (2016) av privata utförare på området fann vi att flertalet av dessa sade sig ta emot alla brottsoffer, det vill säga både våldsutsatta kvinnor och barn, avhoppare från gäng som behöver vittnesskydd med fler. Risken att den utvecklingen fortsätter om utredningens förslag går igenom är överhängande. Unizon anser att detta i förlängningen utgör en stor risk för våldsdrabbade barn och kvinnor, samt att behovet av stöd och skydd inte är detsamma för dessa målgrupper.

5.3 Kvalitetskrav för skyddade boenden

Unizon tillstyrker i huvudsak kraven på kvalitet för skyddat boende.

5.3.1 Särskilda krav på skyddade boende som tar emot barn

Unizon tillstyrker kravet att alla barn oavsett ålder och kön ska tas emot i skyddade boenden. Unizon instämmer också i att barn som är över 18 år, det vill säga unga vuxna, ska placeras tillsammans med sin vårdnadshavare (mamma) och inte skiljas från eventuella syskon. Unizon anser också att den fysiska miljön på boendet ska vara anpassad till barn i de åldrar som tas emot och vara hemlik i den utsträckning det går. Unizon håller också med utredningen om att det i det skyddade boendet ska finnas personal som har kunskaper om barns behov och rättigheter. Vi vill därtill tillägga att sådan personal också ska ha kunskaper om hur barn påverkas av att uppleva våld, särskilt en närstående mans våld mot mamman. Unizon tillstyrker förslaget på att barnet ska få tillgång till en barnansvarig person på det skyddade boendet som särskilt ser till att barnets behov och rättigheter blir tillgodosedda.

5.3.2 – 5.3.3 Föreståndare och övrig personal i det skyddade boendet

Unizon har inga invändningar på krav på personalens kompetens enligt 3 kap 3 § SoL men önskar förstärka skrivelsen om att personalen i skyddat boende bör ha till att personal skall ha kunskap om våld och andra övergrepp av eller mot närstående samt ha förmåga att omsätta det i praktiskt arbete, samt även här tillägga att den personal som ska ha kunskap om barns behov och rättigheter skall ha kunskap om våld och andra övergrepp och hur dessa påverkar barn. Vi vill poängtera att socionomer, kuratorer, hälso- och sjukvårdspersonal med fler inte per automatik har fått denna kunskap i sin grundutbildning, de behöver ha utbildat sig särskilt i våldsfrågorna. 

5.3.4 Beslut om inskrivning och utskrivning

Unizon tillstyrker förslaget.

5.4 Tillståndsplikt för skyddat boende

Se beskrivningen i den sammanfattande kommentaren i inledningen. Unizon har inga principiella invändningar gentemot en tillståndsplikt för skyddat boende men tror inte att en sådan kommer ha den positiva inverkan för målgruppen som utredningen anser. Unizon anser att utredningen har förbisett reella konsekvenser av att införa en tillståndsplikt idag. Nedan lyfter vi fram de risker vi ser med detta.

Unizon anser precis som utredningen att en tillståndsplikt i någon mån skulle lösa problematiken med oseriösa aktörer, men precis som utredningen själv påtalar är inte införandet av en tillståndsplikt något som säkrar kvalitén över lång tid då det fortfarande är socialnämndens ansvar att enskilda får insatser av god kvalitet. Dessvärre har detta ansvar inte tidigare fullföljts av kommunerna, trots en rad förtydligande från staten, bland annat genom allmänna råd och handböcker etcetera sedan 2011.  Unizon befarar att det enda tillståndsplikten skulle föra med sig i dagsläget är att de aktörer som i dagsläget bedriver skyddat boende med beprövad erfarenhet och kunskap i stor utsträckning skulle tvingas avstå att från att söka tillståndsplikt och därmed inte kunna ta emot våldsutsatta barn och deras mammor längre, medan fler aktörer utan erfarenhet skulle ge sig in på området.

Unizons medlemsjourer har väldigt olika förutsättningar för att kunna leva upp till de krav som kommer ställas på jourerna vid tillståndsplikt. De jourer som i dag bedriver skyddat boende på helt ideell basis eller med en eller två anställda kommer i dagsläget och med de förslag som utredningen lagt fram gällande finansiering inte kunna söka tillståndsplikt. Även för våra jourer med större verksamhet kommer tillståndsplikten innebära att jouren behöver anställa mer personal, vilket kommer innebära väsentligt högre kostnader. I förslaget finns ingen omställningsfinansiering till kvinnojourerna, som idag står för 70 % av landets skyddade boenden. Utredningens resonemang är att kommunerna måste börja betala för vad en plats på skyddat boende kostar. Men vad händer om de inte gör det? Idag är kvinnojourerna underfinansierade och tar ut alldeles för låga dygnsavgifter av kommuner när de utför insatser på uppdrag av socialtjänsten. Snittkostnaden för ett dygn på Unizons kvinnojourers skyddade boenden ligger idag på 600 kronor för en kvinna och 300 kronor för ett barn. Utredningens förslag på dygnskostnad per person är 2200 kronor. En orsak till att jourerna håller den låga dygnsavgiften är att vi har en oro för att kvinnor och barn annars riskerar att bli utan skydd och stöd. Jourerna vittnar om en allt hårdare verklighet där de familjer som kommer till jourerna via socialtjänst har mer komplex problematik och högre skyddsbehov än tidigare, de familjer som tidigare fick placeringar på en kvinnojour hänvisas i högre grad till egna nätverk.  Många kommuner väljer också att omplacera till ännu billigare lösningar efter en kort tid, exempelvis hotellhem eller vandrarhem för att minimera kostnader. Kommunernas arbete präglas i hög grad av ekonomiska incitament och besparingskrav. Utredningen föreslår en ramfinansiering till kommunerna för att täcka upp för de ökade kostnaderna som förslagen innebär för kommunerna. Huruvida denna finansiering kommer bli öronmärkt avgörs av regeringen vid ett senare skede. Om ramfinansieringen går rakt in i kommunernas budgetar riskerar den att inte komma målgruppen till godo. Sveriges kommuner och landsting, SKL, påtalar dessutom att utredningens kostnadsberäkning är i underkant.

Unizons Kvinnofridsbarometer 2017, där vi mäter kommunernas arbete på området, visar dessutom att majoriteten av kommunerna inte har en egen budgetpost för kvinnofridsarbetet. Unizon anser att det finns en uppenbar risk för att ännu färre kvinnor och barn kommer erhålla insatsen skyddat boende på grund av de ökade kostnaderna som placeringar kommer innebära för kommunerna. Så länge inte kommunerna har ett budgeterat och väl förankrat kvinnofridsarbete finns det skäl att tro att många kvinnor och barn kommer att hänvisas till andra lösningar, och detta kommer för kvinnojoursrörelsen leda till att vi är tillbaka där allt började, det vill säga att jourerna kommer få ta emot kvinnor och barn som på egen hand söker skydd eftersom kvinnojourernas yttersta uppdrag och drivkraft är att se till att kvinnor och barn slipper leva med mäns våld. Detta i sin tur får motsatt effekt mot vad utredningen avser och rättsosäkerheten för våldsutsatta barn och kvinnor kommer därmed att öka. Förslaget föreslås träda i kraft juni 2019 och utan omställningsperiod. I praktiken innebär detta att de kvinnojourer som har ambition att söka tillståndsplikt för att fortsätta kunna ta emot kvinnor med barn i sina skyddade boenden behöver ha innestående medel att investera i bland annat personal. För att få tillstånd krävs som minst att verksamheten har en anställd föreståndare, en barnansvarig och personal dygnet runt som skyndsamt kan finnas på plats. Dessutom ska genomförandeplan och dokumentation för barn som placeras göras. Eftersom kvinnojourerna i hög grad finansieras genom kommunala bidrag, exempelvis föreningsbidrag, och statsbidrag (som i dagsläget inte får användas för att finansiera skyddat boende) innebär detta att medlen måste förbrukas under innestående år, annars medför detta återbetalning eller att nya medel inte kan erhållas. En del av jourernas finansiering är dygnsavgifter men dessa är ingen större del av kvinnojourernas omsättning, särskilt inte för mindre jourer med fåtal platser. I praktiken kan därför inte kvinnojourerna förbereda sig för tillståndsplikt genom att anställa personal. Något som är möjligt både för privata utförare och kommunala verksamheter. Enligt Socialstyrelsen (2012) står de ideella kvinnojourerna för 70 % av landets skyddade boenden. Om dessa inte kommer kunna få tillståndsplikt på grund av sina ekonomiska förutsättningar kan detta leda till att kvinnor och barn blir utan skydd, alternativt att insatsen skyddat boende blir konkurrensutsatt och helt tas över av privata utförare. Jourerna har också spetskompetens och lång erfarenhet av att stötta och skydda våldsutsatta kvinnor och barn. Kvinnojoursrörelsens särart är att vi bedriver feministiskt socialt arbete med fokus på att öppna upp världen för kvinnor och barn och att den verklighet och de erfarenheter av mäns våld som kvinnorna och barnen har omsätts till politisk påverkan. Med andra ord är ett av jourrörelsens två huvuduppdrag att vara röstbärare, det andra är att bedriva feministiskt socialt arbete.  Unizon ser en risk för att röstbärarfunktionen helt kommer försvinna med privata utförare vars drivkraft främst är ekonomiska. Detta kommer inte att gynna varken målgruppen eller samhällsdebatten.

IVO har dessutom i dag en handläggningstid på ett år när det gäller tillståndsplikt. Unizon anser precis som utredningen att skyddat boende måste regleras men i dagsläget ser vi inte hur detta skulle kunna leda till trygga, kunskapsbaserade och kvalitetssäkrade skyddade boenden. Unizon anser att det behövs starkare förslag på hur uppföljning av kvalitet ska göras och hur ett kvalitativt stödarbete ska kunna mätas på de skyddade boendena.

5.4.2 Tillsyn av skyddade boenden

Unizon instämmer i utredningens påpekande att skyddat boende ska tillsynas enligt samma ordning som för andra barn som är placerade. Unizon ser dock med oro på om frekvenstillsyn som välfärdsutredningen föreslog ska avskaffas till förmån för riskbaserad tillsyn. Unizon anser också att det är viktigt att barnet kommer till tals vid sådan tillsyn.

5.5 Obligatorisk registerkontroll

Unizon tillstyrker förslaget.

5.6 Skyddat boende som insats till barn.
5.6.1 Barn ska få ett beslut om insatsen skyddat boende
5.6.2 Beslut om skyddat boende med utgångspunkt i utredning och riskbedömning

Unizon ställer sig i princip positiva till att barn som följer med sin mamma för stöd och skydd ska få ett eget beslut om insatsen. I bästa fall skulle detta kunna leda till högre rättssäkerhet för barnen, att barnens behov blir hörda och tillgodosedda av socialnämnden och att barnen får stödinsatser även efter tiden på skyddat boende, något som idag brister. Det skulle också kunna leda till en större kunskap om målgruppen och deras behov. Vad gäller socialtjänstens arbete är kunskapen om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation fortfarande bristfällig. Sådan kunskap ingår exempelvis inte i grundutbildningen för socionomer ännu. I många kommuner finns särskilda kvinnofridsenheter som har spetskompetens inom ämnet men ofta saknar andra enheter dessa kunskaper, exempelvis barnenheterna. Socialtjänsten arbetar först och främst ur ett systemteoretiskt förhållningssätt vilket inte är en användbar metod när det handlar om våld i familjen. De handläggare som ska arbeta med barnutredningar där barn upplevt pappas våld mot mamma måste först och främst ha grundläggande kunskaper om makt och våld. Många av Unizons medlemsjourer vittnar om att så inte är fallet i landets kommuner idag. Utredningen påtalar att det redan finns tydliga regler för att socialnämnden ska samverka internt och externt i ärenden som gäller barn i skyddat boende och att det därför inte behövs några nya regler på detta område. Detta är dock inte våra medlemsjourers erfarenheter. Socialtjänsten är i hög grad organiserad på sådant sätt att enheter inte samverkar internt. Det finns flera exempel på att en kommuns kvinnofridsenhet och barnenhet kommer till olika slutsatser vad gäller skyddsaspekten för barn som upplevt pappas våld mot mamma och att kommunikationen mellan dessa enheter inte alls fungerar. Detta har påtalats för utredningen vid flera tillfällen. Det saknas också hot- och riskbedömningsinstrument (motsvarande FREDA) för barn som upplever våld, inom socialtjänsten i dagsläget. Om inte kunskap finns inom socialtjänsten gällande hur barn som upplever pappas våld mot mamma påverkas, riskerar de utredningar som socialtjänsten ska göra gällande dessa barn att resultera i fel insatser. Exempelvis kan barnutredarna komma fram till att det bästa för barnet kan vara att stanna i ursprungshemmet medan mamman får insatsen skyddat boende. På detta sätt riskerar mamma och barn antingen att skiljas åt eller att mamman väljer bort insatsen för egen del. Unizon anser att om barn ska erhålla egna placeringsbeslut behövs det för det första grundläggande kunskaper om våld i nära relation och hur barn påverkas av detta och för det andra behöver det finnas tydliga föreskrifter på hur socialtjänsten ska organisera sig så att barnets bästa kommer i fokus. Ett exempel är att kvinnofridsenheterna och de barnhandläggare som ska arbeta med att utreda barn som upplever våld arbetar i team.

5.6.3 Socialnämndens ansvar att barnets behov av stöd- och hjälpinsatser tillgodoses

Unizon tillstyrker förslaget men hänvisar till att vi ser uppenbara risker med att det utifrån socialtjänstens förutsättning idag inte kommer kunna fullföljas på ett sådant sätt att det kommer leda till nämnvärda förbättringar för våldsutsatta barn.

5.6.4 En socialtjänst som följer barnets vistelse

Se ovan.

5.6.5 Vårdplan och genomförandeplan

Unizon tillstyrker förslaget men betonar att sekretessbestämmelser måste vara tydligt säkerställda innan detta blir verklighet.

5.6.6 Barnets behov av hälso- och sjukvård tillgodoses
5.6.7 Hälso- och sjukvårdens samarbete med andra aktörer

Unizon tillstyrker förslagen. Vi instämmer med utredningen att barn i skyddat boende alltid bör kunna tas emot av barn och ungdomspsykiatrin, något som knappt existerar idag. Barn som befinner sig i skyddat boende har alltid behov av omfattande stöd för att bearbeta sina erfarenheter av våld för att få en bättre psykisk hälsa. Unizon menar, precis som utredningen, att man under tiden i det skyddade boendet har en gyllene möjlighet att fånga upp dessa barn. Något som kommer ge en stor långsiktig samhällsvinst.

5.6.8 Barnets rätt till skola och förskola tillgodoses   
5.6.9 Förstärkta rättigheter avseende skolgången för barn och unga som vistas eller har vistats i skyddat boende
5.6.10 Rutiner i kommuner och samverkan mellan kommuner
5.6.11 Vägledning om skyddat boende bör tas fram

Unizon tillstyrker förslagen och vill betona att rätten till skola och förskola för barn på skyddat boende är av yttersta vikt. För barnets bästa ska barn, i den mån det är möjligt, snabbt komma in i sina vanliga rutiner, både när det gäller små och större barn. För barn i skolåldern råder dessutom skolplikt. Unizon anser att barnet under en tid ska ha möjlighet att behålla sin plats i sin ordinarie skola eller förskola och samtidigt kunna få gå i skola/förskola nära det skyddade boendet. Unizon vill också påtala vikten av att här använda de sekretessbestämmelser som redan finns på området då information till bägge vårdnadshavarna om skol- och förskoleplacering kan leda till att barnet riskerar att föras bort.

5.6.12 Barnet är skyddat för våld under tiden i skyddat boende

Att barn tvingas till umgänge med den vårdnadshavare som de flytt ifrån är ett högst reellt problem på våra medlemsjourer. Jourerna vittnar om påtagliga säkerhetsrisker, att våldsutövaren under umgänge pressar barnet på var familjen befinner sig med följden att familjen behöver omplaceras akut, att andra personer som befinner sig på det skyddade boendet och personal också utsätts för stora risker och i värsta fall kan detta också leda till ytterligare våld. För barnet innebär detta en stor påfrestning. Kvinnojourerna påtalar också att barnets återhämtning och bearbetning i hög grad påverkas negativt av umgänge under tiden man befinner sig i skyddat boende.

En stor brist i direktiven till utredningen är att vårdnad, boende och umgängesfrågan inte får hanteras inom ramen för detta uppdrag. Huvuduppdraget för utredningen, det vill säga att stärka barnets rättssäkerhet i skyddat boende går i princip helt förlorat om barnet under tiden för skyddat boende tvingas till umgänge. Unizon välkomnar att utredningen ändå valt att lyfta fram frågan och ge förslag på möjliga åtgärder men anser att detta måste lösas om vi överhuvudtaget ska kunna tala om ett barnrättsligt perspektiv.

5.6.13 Barnet får en trygg utflyttning från det skyddade boendet
5.6.14 Trygg utflytt och fortsatta insatser
5.6.15 Socialnämnden ska ta initiativ och bevaka att åtgärder vidtas avseende bostäder

Unizon välkomnar utredningens förslag om en trygg utflytt från skyddat boende. Ett fortsatt tryggt, självständigt liv utan våld är inte möjligt så länge kvinnor och barn tvingas ut i hemlöshet efter tiden i skyddat boende. Unizon har i flera år larmat om att våldsutsatthet i de allra flesta fall leder till hemlöshet, något som nu även Socialstyrelsens hemlöshetskartläggning (2017) bekräftar. Att barnfamiljer som är i behov av fortsatt tryggt boende tvingas in en osäker andrahandsbostadsmarknad kan ha förödande konsekvenser, både utifrån en skyddsaspekt och också utifrån barns rätt att leva ett tryggt liv. Få kommuner har särskilda lösningar för denna grupp och Unizon anser att rätten till ett stabilt och långsiktigt boende, efter att kvinnor med barn flytt sitt hem på grund av mäns våld, måste prioriteras av kommunerna. I dag tvingas många familjer att välja hemlöshet eller att gå tillbaka till våldsutövaren efter tiden på det skyddade boendet. Utredningens förslag att socialnämnden ska vara mer aktiv gällande denna fråga är önskvärt men Unizon anser att det här kommer krävas skarpare förslag för att komma till rätta med problemet.

Majoriteten av våra medlemsjourer arbetar redan idag med långsiktigt stöd (kostnadsfritt) till de kvinnor och barn som bott i det skyddade boendet. Exempelvis genom uppföljande samtal, rådgivning, hjälp att fylla i blanketter, medföljning till olika möten och psykosocialt stöd. Unizon välkomnar att ett sådant ansvar förtydligas.

5.7 Möjlighet för barnet att få beslut om skyddat boende

Unizon instämmer i utredningens förslag om att barnet ska få insatsen skyddat boende med bara den ena förälderns samtycke.

5.7.2 Samtycke till skyddat boende för barnet

Se ovan.

5.7.3 Interimistisk ensam vårdnad

Unizon instämmer med utredningen att interimistisk ensam vårdnad om barnet vid ett placeringsbeslut inte är en framkomlig väg för att kunna ge barn insatsen skyddat boende. Vid sådan insats är läget ofta akut och beslut måste gå väsentligt snabbare än tingsrättens handläggningstid gör vid sådana ärenden.

5.7.4 LVU som grund för beslut om skyddat boende

Unizon instämmer med utredningen.

5.7.5 Utökade möjligheter till beslut utan den ena vårdnadshavarens samtycke
5.7.6 Beslutet om skyddat boende med bara en vårdnadshavares samtycke ska omprövas

Unizon instämmer med utredningen men anser att tidsfristen om fyra veckor bör förlängas till åtminstone åtta veckor eftersom detta annars kommer leda till ökad stress för de våldsutsatta barnen och kvinnorna. Dessutom blir det större administrativa åtgärder hos socialnämnden vilket kan få negativa konsekvenser för målgruppen i slutändan.

5.7.7 Alternativa lösningar – en särskild företrädare för barnet

Unizon anser att en särskild företrädare för barnet under tiden i skyddat boende ska utredas vidare. Detta kan vara ett sätt att stärka barnets rättigheter.

5.8 En trygg och säker dokumentation

Unizon anser att sekretessreglerna för dokumentationen rörande barnet måste säkerställas så barnets vistelseort och övrig dokumentation inte kan bli känt för den vårdnadshavare som är våldsutövare. Sveriges kommuner och landsting belyser i sitt remissvar att utredningens förslag inte är tillräckligt på detta område. Unizon instämmer i SKL: s bedömning.

5:9 Offentlig statistik och kvalitetsuppföljning

Unizon tillstyrker förslagen.

5.10 Information till barn om deras rättigheter

Unizon tillstyrker förslagen och ställer oss, som sakkunniga och experter på området, till förfogande att hjälpa de myndigheter som föreslås ta fram sådan information.

5.11 Stärkt kunskap om barn i skyddat boende

Unizon tillstyrker förslaget och uppmanar de myndigheter som föreslås få uppdraget att använda sig av Unizon och våra medlemsjourer som är sakkunniga och experter på området.

5.12 Stöd och utbildning till skyddade boende

Unizon välkomnar förslaget men är tveksamma till om Socialstyrelsens kompetens på området är tillräcklig. Unizon skulle hellre se att länsstyrelserna i samverkan med riksorganisationerna för kvinno- och tjej- och ungdomsjourerna, Unizon och ROKS, skulle ges uppdraget.

5:13 Behov av mer forskning om barn i skyddat boende

Unizon instämmer med utredningen att mer forskning om barn på skyddat boende är önskvärt. Vi ställer oss även här till förfogande.


Stockholm 2018-05-15  

Olga Persson, generalsekreterare Unizon

Elin Holmgren, verksamhetsutvecklare kvinnofrid Unizon