Sammanfattning och övergripande synpunkter

Unizon tillstyrker utredningens förslag om att inrätta en ny, självständig myndighet som kan stötta, samordna och följa upp jämställdhetspolitiken. Myndigheten bör arbeta med samtliga jämställdhetspolitiska delmål. Jämställdhetsintegrering bör även fortsättningsvis vara den huvudsakliga strategi som så väl jämställdhetsmyndigheten som andra aktörer utgår från. Det är viktigt att jämställdhetspolitiken fortsätter att fokusera på jämställdhet mellan kvinnor och män. Unizon ser särskilt positivt på att utredningen föreslår att de jämställdhetspolitiska delmålen i stort ska lämnas oförändrade.

Avseende delmål 4 i jämställdhetspolitiken att mäns våld mot kvinnor ska upphöra ser Unizon positivt på utredningens förslag att en myndighet får i uppdrag att långsiktigt och hållbart strategiskt samordna, styra och leda arbetet med målsättningarna och förslagen från SOU 2015:55. Förslaget från SOU 2015:55 kan också inneha dessa uppgifter men ett sekretariat riskerar att inte vara lika långsiktigt i sin form och i sitt mandat som en myndighet. Dessutom finns flera fördelar med att mäns våld mot kvinnor ingår i det jämställdhetspolitiska arbetet under förutsättning att de jämställdhetspolitiska målen genomsyrar arbetet även inom socialpolitik och rättsväsende. Ett uppdrag till en myndighet bör innehålla tydliga skrivningar kring hur arbetet ska ske kring män och jämställdhet, maskulinitet och våldsförebyggande arbete. Ett eftersatt område i Sverige är våld i ungas nära relationer och ungas attityder till våld, som utredningen särskilt lyfter. Det våldsförebyggande arbetet med unga, särskilt killar och pojkar, i Sverige behöver nya, långsiktiga resurser och vi ser positivt på att utredningen tar fast på detta och på de samhällsbesparingar som kan göras genom att förebygga våld innan det begås. En eventuell myndighet måste dock bygga vidare på befintlig kunskap inom området och ska ta vid där flera andra har påbörjat arbetet.

Utredningens slutsatser kring att arbetet med att förändra maskulinitetsnormer är en strategisk fråga för att nå jämställdhet mellan kvinnor och män och att det behövs konkreta insatser med fokus på män och jämställdhet är avgörande för att förändra och modernisera jämställdhetspolitiken.

Unizon anser att ett krav om att kommuner, landsting och regioner ska arbeta med ett genomgripande jämställdhetsperspektiv inte strider mot principen om kommunernas självstyre. Vi anser vidare att samtliga myndigheter bör ha i uppdrag att i hela verksamhetskedjan ha ett genomgående jämställdhetsperspektiv.

Nedan följer våra kommentarer utifrån utredningens överväganden och förslag.

13.2 Förslag till utgångspunkter för jämställdhetspolitiken
Unizon delar utredningens uppfattning om att jämställdhetsintegrering ska fortsätta vara den huvudsakliga strategi som används för att nå jämställdhet mellan kvinnor och män. Det innebär att allt arbete inom stat, kommun, landsting och region ska ha ett genomgående jämställdhetsperspektiv. Detta gäller givetvis även de sociala verksamheter och välfärdstjänster som dessa aktörer väljer att upphandla till privata aktörer. Unizons förståelse av jämställdhetsintegrering förutsätter ett konsekvent fokus på kön. Vi menar att jämställdhetspolitiken inte kan och inte bör inkludera alla maktstrukturer, dels av princip eftersom jämställdhetspolitiken lika lite som något annat politikområde handlar om alla diskrimineringsgrunder och dels eftersom det skulle bli omöjligt att åstadkomma resultat och upprätthålla effektivitet med ett så splittrat uppdrag. Lärdomar kan dras från sammanslagningen av olika ombudsmän till diskrimineringsombudsmannen som enligt Unizon har tappat roll i jämställdhetspolitiken som jämställdhetsombudsmannen hade.

Mäns överordning och kvinnors underordning är en fråga om maktstrukturer och inte om diskriminering av individer.

Det är dock av yttersta vikt att se att ojämställdheten kan vara större inom olika grupper, till exempel utrikesfödda eller personer med funktionsvariationer. För att kunna nå de jämställdhetspolitiska målen kommer det krävas riktade insatser mot olika grupper, likväl som strukturella och genomgripande reformer. Jämställdhetsintegrering är den strategi som kan användas för att identifiera dessa riktade insatser.  En viktig fråga som kan tjäna som exempel är jämställd vård och service för personer med funktionsvariationer. För att identifiera de skillnader som finns måste könsuppdelad statistik om verksamheten tas fram, redovisas och analyseras. Utifrån de skillnader som då upptäckts kan åtgärder som är anpassade för både kvinnor och män och transpersoner med funktionsvariationer formuleras och genomföras. Eftersom arbetet bygger på kunskap om könens olika förutsättningar och de kollektiva förväntningar som finns utifrån kön kan man åstadkomma resultat och kvalitetssäkra vården för alla.  Talande för exemplet är att det även i ett fall när den fråga som behandlas rör en specifik grupp, personer med funktionsvariationer, så fortsätter jämställdhet vara det bärande perspektivet. 

Unizon vill att all offentlig sektor skall ha ett jämställdhetsperspektiv i hela kedjan från förslag till beslut och i genomförandet. Vi anser att ett sådant krav bör kunna innefattas i kommunallagen. I övrigt delar Unizon utredningens hållning när det gäller utgångspunkter för jämställdhetspolitiken. 

13.3 Övergripande mål för jämställdhetspolitiken
Unizon vill belysa vikten av att utredningen har valt att i stort behålla de nuvarande jämställdhetspolitiska delmålen som vi anser är väl formulerande och tillämpliga i det samhälle vi lever i nu.

Delmål 1

I det första delmålet om makt och inflytande föreslår utredningen ett tillägg om att målet gäller alla samhällets sektorer. Unizon tillstryker detta tillägg som visar att målet angår såväl offentlig, privat sektor samt civilsamhället. Makt och inflytande utövas idag på fler arenor än tidigare och det är av yttersta vikt att tillgången till utrymme på sociala medier och internet i övrigt är fri från hot och kränkningar av kvinnor. Lagstiftning för att beivra dessa brott behöver förstärkas väsentligt för att detta jämställdhetspolitiska mål ska uppfyllas.

Delmål 2

När det gäller delmål två om ekonomisk jämställdhet vill utredningen slå samman detta mål med det nuvarande tredje målet om jämn fördelning av obetalt hem- och omsorgsarbete. Unizon ser risker med en sådan sammanslagning, dels för att en sådan förändring skulle signalera att fördelningen av obetalt hem- och omsorgsarbete enbart är en ekonomisk fråga, vilket det inte är. Det är också en maktfråga. Att kvinnor utför så stora delar av det obetalda hem och omsorgsarbetet har fler konsekvenser än ekonomiska. Vi ser också en risk för att en sammanslagning skulle innebär att frågan om obetalt hem- och omsorgsarbete skulle få lägre prioritet och osynliggöras om den underordnades det viktiga arbetet med ekonomisk jämställdhet. Unizon föreslår att så väl det andra som det tredje målet ska förbli självständiga och oförändrade utifrån nuvarande formuleringar.

Delmål 3

Utredningen föreslår att ett nytt delmål som handlar om jämställd utbildning ska inrättas. Tidigare har jämställd utbildning ingått i det första delmålet om ekonomisk jämställdhet. Unizon tillstryker förslaget om ett nytt delmål som särskilt lyfter utbildning, detta eftersom de stora och växande skillnaderna mellan flickor och pojkar i skolan är en viktig fråga som skulle tjäna på att särskilt synliggöras. Könsstereotypa studieval bör motverkas.

Delmål 4

Unizon delar utredningens uppfattning om att det fjärde delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra bör lämnas oförändrat. Vi instämmer i utredningens bedömning om att andra våldsyttringar i nära relationer, som till exempel våld i samkönade relationer eller vuxnas våld mot barn, har en nära koppling till mäns våld mot kvinnor men att det våldet inte enbart har sin grund i maktrelationen mellan kvinnor och män. Våld som fenomen har dock alltid en koppling till maskulinitet och är en maskulint kodad handling och maktanalysen som ligger till grund för begreppet mäns våld mot kvinnor går att applicera på våld i samkönade relationer i stor utsträckning. Terminologin kring mäns våld mot kvinnor är ett viktigt verktyg för att synliggöra vem som är förövare av våld i nära relationer i de allra flesta fall och Unizon ser en stor risk för osynliggörande av vem som är offer och förövare när termer som ”våld i nära relationer” eller ”partnervåld” används för att beskriva arbetet i kommuner, regioner och landsting med det fjärde jämställdhetspolitiska målet. Viljan att inkludera fler typer av våld i nära relationer i arbetet får inte innebära att vi osynliggör maktrelationen mellan kvinnor och män som grupp och att mäns våld mot kvinnor innefattar mycket mer än våld i nära relationer, till exempel mäns handel med andra människors, främst kvinnors, kroppar inom prostitutionsindustrin. Vi vill också poängtera vikten av att utredningen lyfter att exploatering som sexistisk reklam och pornografi ska omfattas av det fjärde jämställdhetspolitiska målet och vi vill förstärka arbetet mot dessa fenomen som reproducerar kvinnors, transpersoners och barns underordning och befäster mäns upplevda överordning.

Delmål 5

Utredningen föreslår införandet av ett nytt delmål om jämställd hälsa, vård och omsorg. Unizon stödjer ett nytt mål om vård och omsorg som vi anser sätter fokus på att kommuner och landsting måste leverera en jämställd medborgarservice och att kvinnofrid och jämställdhet är grunden för välfärd och inte något som ska hamna vid sidan om ordinarie strukturer.  Dock hade vi gärna sett att ett sådant mål skulle ha omfattat all gemensamt finansierad service och inte bara vård och omsorg. Detta hade kunnat uppnås genom att ha ett eget mål om jämställd medborgarservice. Unizon menar att de stora skillnaderna i hälsa mellan män och kvinnor framförallt är en konsekvens av brister inom de andra målen och att målet om jämställd hälsa behövs eftersom de andra målen inte uppfylls. Kvinnor mår sämre än män för att de inte kan vara ekonomiskt självständiga, bär ett större ansvar för obetalt hem- och omsorgsarbete, har mer påfrestande arbetssituationer och utsätts för mäns våld och kränkningar i det offentliga rummet. För att uppnå mer jämställd hälsa bör vi angripa orsakerna till ohälsan. 

13.4 Hur ska myndigheternas ansvar att verka för de jämställdhetspolitiska målen säkras?
Unizon ser positivt på att utredningen föreslår en deadline per 31 december 2017 då relevanta statliga enheter ska ha fått i uppdrag att integrera ett jämställdhetsperspektiv i sina organisationer och verksamheter. Men vi anser att uppdraget bör gälla samtliga myndigheter och inte bara vissa. Som vi ser det finns det ingen myndighet som inte skulle tjäna på att få i uppdrag att arbeta med ett genomgripande jämställdhetsperspektiv.

Unizon delar utredningens bedömning om att regeringens instruktioner till myndigheter bör vara det huvudsakliga styrinstrument som används för att ge myndigheter i uppdrag att arbeta mot de jämställdhetspolitiska målen. Här stödjer vi oss på de argument som utredningen framhåller om att ett sådant arbetssätt gör det lättare att utarbeta särskilda handlingsplaner för varje myndighet och att tidigare goda erfarenheter tas tillvara.

Ett alternativ som lyfts fram av utredningen är möjligheten att införa ett särskilt krav i myndighetsförordningen. Unizon föreslår att även denna möjlighet bör införas och eventuellt kombineras med myndighetsinstruktioner. Vi anser att en skrivning i myndighetsförordningen skulle visa hur hög prioritet arbetet med jämställdhetsintegrering har. Utredningen menar dock att det inte är möjligt att både ändra i myndighetsförordningen och samtidigt använda sig av myndighetsinstruktioner eftersom det skulle innebära en risk för dubbelreglering. Vi ifrågasätter om så verkligen är fallet. Istället skulle vi vilja undersöka möjligheten att införa en övergripande formulering om jämställdhetsintegrering i myndighetsförordringen som sedan kan följas upp med tydliga, detaljerade och tidsbundet prioriterade myndighetsinstruktioner.

Unizon delar utredningens bild av att instruktionerna till myndigheterna inte bara ska handla om att redovisa skillnader mellan kvinnor och män. Utgångspunkten måste vara att myndigheterna även ska göra djupa analyser av dessa eventuella skillnader och föreslå åtgärder för hur skillnaderna kan minskas. Vi håller med utredningen om vikten av att de jämställdhetspolitiska målen bör får genomslag inom samtliga utgiftsområden i regeringens budget.

Utredningens skrivelser om samråd men kommuner, landsting, regioner, civilsamhälle och näringsliv är enligt Unizons mening inte fullständiga. Särskilt när det gäller samverkan med civilsamhället vill Unizon lyfta kvinnorörelsens betydelse, både för den historiska utvecklingen och för framtiden. De erfarenheter vi gjort det senaste 40-50 åren behöver tas i beaktande större utsträckning i framtiden. Det jämställdhetsråd som lyfts av utredningen lämnar inget utrymme för dialog med regeringskansliet, främst på grund av att så många organisationer är representerade och tiden är så liten. Jämställdhetsrådet fyller en funktion som forum för information från regeringskansliet till civilsamhället, men om regeringskansliet vill uppnå en dialog med civilsamhället skulle det vara bättre att skapa ett forum där arbetsformer tas fram gemensamt med civilsamhällets feministiska kvinnoorganisationer.

Unizon ser fram emot fortsatt arbete utifrån de nuvarande jämställdhetspolitiska indikatorerna för uppföljning. Vi anser att det är allt för tidigt att utvärdera indikatorerna som togs fram så sent som 2013 och uppskattar att utredningen har gjort en liknande bedömning. Liksom utredningen ser vi ett behov av att särskilt följa upp utvecklingen av jämställdhet inom gruppen utrikesfödda kvinnor och män, flickor och pojkar.

Unizon delar utredningens mening när det gäller att kravet på att redovisa officiell statistik uppdelat på kön bör upprätthållas på ett bättre och tydligare sätt.

13.6 Förslag på uppgifter och organisation för jämställdhetspolitiken på nationell nivå
Unizon tillstryker utredningens förslag om att inrätta en särskild jämställdhetsmyndighet så som även har föreslagits av tidigare utredningar. Att det har saknats en operativ myndighet inom ett så viktigt politikområde under så lång tid är en del av förklaringen till att de senaste årens jämställdhetspolitik inte har haft större genomslagskraft än vad som konstateras i betänkandets inledande kapitel. Att inrätta en myndighet skulle också vara att agera i enlighet med FN:s Kvinnokonventions andra artikel om att använda alla till buds stående medel så som lagstiftning och administrativa ordningar för att få slut på all sorts diskriminering av kvinnor.

Unizon delar i stort analysen av vilka uppgifter en jämställdhetsmyndighet ska ha. Vi anser även att myndigheten ska samordna det politiska arbetet när det gäller alla jämställdhetspolitiska delmål och inte enbart målet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Jämställdhetsmyndigheten ska dock lägga särskild vikt vid våld eftersom det är den yttersta och livshotande konsekvensen av ojämställdheten mellan kvinnor och män, samtidigt kan sambandet mellan våld och ojämställdhet komma att förbises om inte alla målområden finns med på något sätt.

Stödet till kommuner, landsting och regioner i genomförandet av jämställdhetspolitiken blir ett särskilt viktigt uppdrag för myndigheten. Här borde bland annat ingå att möjliggöra en nationell och årligen återkommande kunskapshöjandekonferens för yrkesverksamma som arbetar med jämställdhetsintegrering runt om i landet. Unizon anser att jämställdhetsmyndigheten även ska fördela anslag till kvinnoorganisationer samt till organisationer som arbetar mot mäns våld mot kvinnor på nationell nivå.

Unizon vill avfärda de alternativ till en ny myndighet som identifieras av utredningen. Det är av yttersta vikt att en jämställdhetsmyndighet blir fristående från akademin och att myndigheten är praktiskt inriktad på uppföljning, samordning och verkställande av politiken. Då myndigheten ska arbeta med att verkställa politik och främjande strukturer vore det olämpligt och kontraproduktivt att lägga ansvaret på nuvarande Diskrimineringsombudsmannen (DO) eller på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (Mucf). Ingen av dessa myndigheter har i dagsläget förutsättningar att prioritera framåtsyftande förändringsarbete som behövs eller bemöta det aktiva motstånd som jämställdhetsarbete alltid väcker. Däremot behövs det samordning av de regeringsuppdrag som nu innebär ett fokus på våldsförebyggande arbete med ett genus- och maktperspektiv och framtill att en myndighet finns på plats så är Mucf en viktig aktör som behöver få förstärkta resurser för det våldsförebyggande arbetet och för att inspirera kommuner att komma i gång med att bygga långsiktiga strukturer för detta. I det förstärkta uppdraget ser Unizon ett stort behov av att ta tillvara på kunskap från civilsamhället. Detta måste uttryckligen skrivas i uppdraget.

13.7 Länsstyrelsernas uppdrag och uppgifter
När det gäller länsstyrelsernas roll i jämställdhetspolitiken föreslår utredningen att kravet på att det ska finnas en särskild sakkunnig i jämställdhetsfrågor vid varje länsstyrelse ska tas bort. Utredningen menar att en sådan omorganisation skulle signalera att jämställdhetsarbetet angår hela länsstyrelsen och inte bara en enskild person. Unizon motsätter sig en sådan förändring som vi tror skulle försvaga arbetet som nu börjar ta form på ett flertal Länsstyrelser. Även om jämställdhetsarbetet angår hela länsstyrelsen är det viktigt att det finns en funktion som är ansvarig för att stötta, samordna och följa upp arbetet. Dock krävs både tydliga krav i det årliga uppdraget från regeringen samt en detaljerad redovisning och därefter feedback på denna redovisning från de olika departement som har verksamhet som berör länsstyrelserna. Redovisningen ska vara resultatbaserad och inte enbart innefatta aktiviteter.

Unizon stödjer utredningens förslag om ett permanent uppdrag till länsstyrelserna för att stödja och samordna regionalt arbete mot mäns våld mot kvinnor. Arbetet bör dock kopplas samman med arbetet med jämställdhetsintegrering i övrigt. Vår åsikt är att samordning, stöd och uppföljning av arbetet med alla de jämställdhetspolitiska delmålen framförallt bör ligga på den nya jämställdhetsmyndigheten men att regionala aktörer som länsstyrelserna spelar en viktig roll. Länsstyrelsernas arbete bör dock samordnas av myndigheten.

 

Stockholm 2 februari 2016

Zandra Kanakaris, ordförande Unizon

Olga Persson, generalsekreterare Unizon