Utkast till lagrådsremiss För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga (S2025/02039)

Riksförbundet Unizon är inte utsedd remissinstans för utkastet till lagrådsremiss, men har valt att använda möjligheten att svara då vi representerar en målgrupp som behöver vara en central del i arbetet för barns rättigheter och trygghet.

Unizon samlar över 140 kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer samt andra idéburna stödorganisationer. Tillsammans arbetar Unizon och medlemsorganisationerna för ett jämställt samhälle fritt från våld genom att erbjuda stöd och skydd, bedriva förebyggande arbete och politiskt påverkansarbete. Unizon yttrar sig utifrån sitt uppdrag att skydda och stötta barn och unga, och att vara deras röstbärare. Under 2024 hade Unizons jourer närmare 200 000 stödsamtal, varav vart tionde samtal var med våra tjej- och ungdomsjourer. Därtill bodde 672 barn och 9 unga vuxna med sin mamma på något av Unizons skyddade boenden.[1]

Unizon välkomnar den språkliga och redaktionella moderniseringen av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av barn och unga (LVU) och ambitionen att skapa en lagstiftning som utgår från barnet som rättighetsbärare och bättre svarar mot de behov av stöd och skydd som barn och unga har idag (avsnitt 5.1). Särskilt välkomnas tydliggörandet att LVU är fortsatt en skyddslagstiftning (avsnitt 5.2).

I lagrådsremissen föreslås att LVU-lagstiftningen ska ersättas av två nya lagar: en lag om omhändertagande för vård av barn och unga och en lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården (avsnitt 5.3). Unizon är dock tveksam till om en sådan uppdelning är ändamålsenlig och lämnar därför förslaget utan ställningstagande. Däremot motsätter vi oss att de särskilda befogenheter som gäller vid de särskilda ungdomshemmen förs över oförändrade i sak, mot bakgrund av de väldokumenterade och återkommande vittnesmålen om våld och övergrepp på nuvarande institutioner, särskilt mot flickor och yngre barn.[2] Våld och övergrepp på denna särskilt sårbara grupp är helt oacceptabelt och behovet av översyn och revidering av arbetssätt och befogenheter är stort.

Unizon välkomnar att bestämmelser som särskilt rör barns och ungas rättigheter samlas i egna kapitel i de föreslagna lagarna (kap. 6 och avsnitt 26.2.1). Särskilt positivt ser vi på tilläggen som stärker barns rätt att få kontinuerlig och individuellt anpassad information, och att den som lämnar informationen så långt det är möjligt ska försäkra sig om att barnet eller den unge har förstått den (avsnitt 6.4.1 och 26.2.5). Våra jourer vittnar om hur viktiga kontinuerliga och tydliga sammanhangsmarkeringar är för att barn på skyddat boende ska kunna förstå och skapa begriplighet i sin situation och det som händer omkring dem, samt för att de ska känna sig trygga, sedda och respekterade. Unizon välkomnar även klargörandet att barn och unga ska få information om beslut och hur det kan överklagas, men är kritiska till formuleringen ”om det inte utifrån ålder, mognad eller av någon annan anledning är uppenbart obehövligt”, eftersom den öppnar för godtyckliga bedömningar och innebär en överhängande risk att yngre barn även fortsättningsvis sällan informeras (avsnitt 6.4.2 och 26.2.6). Detta står dessutom i direkt motsättning till kravet på att informationen ska anpassas till barnets och den unges ålder, mognad och individuella förutsättningar (avsnitt 6.4.1 och 26.2.5). När det gäller barns och ungas processbehörighet i mål och ärenden instämmer Unizon i förslaget att nuvarande bestämmelser om när barn under 15 år ska höras i domstol förs över till den nya lagstiftningen, med det tillägget ”om barnet vill det” och det kan antas att barnet inte tar skada av att det, förutsatt att alla barn och unga får den information som krävs för att kunna uttrycka en sådan vilja (avsnitt 6.5 och 26.3).

I fråga om grunderna för omhändertagande ser Unizon positivt på de föreslagna justeringar och tillägg som föreslås i uppräkningen av de förhållanden i hemmet som kan anses ligga till grund för ett omhändertagande (avsnitt 7.2.1). Samtidigt vill Unizon understryka att det i författningskommentarerna tydligt behöver framgå att det omfattar alla former av våld mot barn, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Unizon vill också tydliggöra att våld – oavsett form – alltid utgör en allvarlig omsorgsbrist hos den som utövar våldet och därför måste bedömas som en central grund för omhändertagande. Det är viktigt att tillämpningen av vilar på kunskap om risk- och skyddsbedömningar, men också kunskap om mäns våld mot kvinnor och barn och våldets konsekvenser. Eftersom riskfaktorer för att använda våld mot barn och mäns våld mot kvinnor i hög grad samvarierar, och våldet ofta har en könsaspekt, bör sakkunskap hos den personal som handlägger och beslutar om frågor om omhändertagande, enligt Unizons mening även innefatta en kunskap om kön, genus och makt [3]. 

Unizon välkomnar de särskilda omständigheterna att beakta vid prövning om omhändertagandet av ett barn ska fortsätta (avsnitt 8.2). För att barns rätt till trygghet och stabilitet ska säkerställas, krävs dock tydligare vägledning än vad som föreslås i utkastet, och en förhöjd kompetens hos yrkesverksamma som ska fatta dessa beslut.

Unizon vill även lyfta förslaget att vården får inledas i den andra vårdnadshavarens eller förälderns hem i situationer där vårdnadshavarna eller föräldrarna lever åtskilda och omhändertagandet sker endast på grund av den ena vårdnadshavarens eller förälderns förhållanden i hemmet, är ett värdefullt tillägg i lagstiftningen (avsnitt 11.2). För ett barn som lever med eftervåld kan möjligheten att placeras hos mamman vara avgörande för att undvika fortsatt utsatthet. Samtidigt vill Unizon betona att detta inte får ersätta placering på skyddat boende. Insatsen skyddat boende är en livsviktig insats för kvinnor och barn och får inte ersättas vid behov av just placering på skyddat boende.

Unizon ser positivt på förslaget att socialnämndens ansvar för umgänge ska utvidgas till även omfatta umgänge med syskon och andra närstående, förutsatt att umgänget inte strider mot barnets bästa (avsnitt 11.5). För att göra en bedömning av barnets bästa krävs sakkunskap om mäns våld mot kvinnor och barn, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. För barn som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck kan till exempel kontakt med syskon eller andra närstående innebära betydande risker. Många hedersutsatta personer måste därför av säkerhetsskäl bryta med hela sitt nätverk. Det är därför nödvändigt att riskbedömningar genomförs, och att barnets rätt till trygghet alltid väger tyngst.

Unizon välkomnar utkastets förslag som utökar rätten till offentligt biträde (kap. 21). Vi ser också positivt på förslaget att barn, liksom vid andra ingripande beslut enligt LVU, ska ha möjlighet att överklaga beslut och komma till tals i ärenden och mål om hur umgänge med vårdnadshavare och föräldrar med reglerad umgängesrätt ska utövas och att hemlighålla vistelseorten. Detta är särskilt viktigt för barn som upplevt våld, där barnets inställning och upplevelse av trygghet måste ges betydelse.

I detta ärende har Tanja Hillberg, fil.dr och sakkunnig barnfrid, varit föredragande och Rebecka Andersson, generalsekreterare, beslutande.

Stockholm 2026-01-19
Rebecka Andersson
Generalsekreterare
Unizon

[1] Unizons årsstatistik för 2024. Finns tillgänglig på unizonjourer.se

[2] Inspektionen för vård och omsorg (2025) Tillsyn av SiS 2024 – Brister, åtgärder och systematiskt förbättringsarbete; Barnrättsbyrån (2025). Avskiljningar, våld och missförhållanden inom SiS ungdomsvård 2024. Barnrättsbyrån (2025). För barnets bästa? – en granskning av avskiljningar och ej fullföljda avskiljningar på två statliga ungdomshem 2024. Riksrevisionen (2024). SiS särskilda ungdomshem.

[3] Apple, A. E. & Holden, G. W. (1998). The co-occurrence of spouse and physical child abuse: A review and appraisal. Journal of Family Psychology, 12, 578–599; Edleson, J. L. (1999). The overlap between child maltreatment and woman battering. Violence Against Women, 5, 134–154; CRC/C/GC/13, Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 13 (2011). Barnets rätt till frihet från alla former av våld, punkt 19 och 72b