Svårtolkade och ofärdiga förslag i regeringens lagrådsremiss

Utkastet till lagrådsremiss som presenterades av då sittande regeringen 31 augusti 2022 är omfattande och innehåller flera olika svårtolkade och ofärdiga förslag.

I Malmö Kvinnojours debattartikel i Dagens Nyheter nämns främst två av förslagen;

Först, förslaget att IVO (Inspektionen för vård och omsorg) ska få i uppdrag att skapa en tillståndsplikt för att få bedriva skyddade boenden i Sverige. Många av Sveriges skyddade boenden drivs av ideella föreningar, det som de flesta känner till som landets kvinnojourer. De senaste åren har fler vinstdrivande privata företag börjat bedriva skyddade boenden.  Det har med andra ord skapats en oreglerad ”marknad”. Enligt Socialstyrelsen har andelen privata aktörer ökat från 8 % till 37 % på sju år, trots att politikerna verkar i princip eniga om att värna de idéburna, fristående kvinnojourerna som förutom att ge stöd och skydd till våldsutsatta kvinnor och barn driver opinion och arbetar förebyggande för alla kvinnors rätt till frihet från mäns våld. Unizon påtalade denna olyckliga utvecklingen redan 2014 på DN debatt.

Riksförbundet Unizon har 140 självständiga medlemsorganisationer. Det arbetar med vitt skilda förutsättningar i landets 290 kommuner. Målet för alla medlemsorganisationer är ett jämställt samhälle fritt från våld och vår absoluta  utgångspunkt är principen om icke- vinstdrivande verksamhet med en stark politisk värdegrund. Den enda vinst vi gör är samhällsvinst och vi står alltid på kvinnors och barns sida i en ojämställd värld.

Kvinnojoursrörelsen ser år ut och år in hur kvinnor behandlas orättvist av socialtjänst, hälso- och sjukvård och rättsväsende. Kvinnors och barns livsvillkor försvinner också i den politiska debatten. Vårt arbete för att förändra denna maktobalans skiljer oss monumentalt från privata företag och kommunala verksamheter. 

Vi passar inte in samhällssystemet regelverk som i bästa fall utgår från en utopisk bild där kvinnor och män har samma makt och möjlighet att leva sina liv i frihet från våld. I den orättvisa och kvinnohatande värld som är verkligheten, så ser vi att lagstiftning och regelverk som syftat till att stärka kvinnors och barns rättigheter missbrukas och förvrängs.

Detta innebär inte att vi inte ska arbeta för att förändra och förbättra systemet; vi tror på den demokratiska processen och vi tror på rättsstatens möjligheter att stärka kvinnors rättigheter. Vi vet att det krävs mer än lagstiftning för att förändra normer, men lagstiftning är en viktigt utgångspunkt.

Det andra avgörande förslaget i nämnda utkast till lagrådsremiss gäller egna placeringsbeslut för barn som behöver komma till ett skyddat boende med sin mamma. Unizons värdegrund är tydlig, barn är en egen part med egna behov, önskemål och rättigheter och inte enbart medföljande till mamman.

Vid en första anblick kan lagrådsremissens förslag tolkas som att ett eget placeringsbeslut för barnet per definition skulle innebära att barnets rätt till stöd och skydd säkras. I en utopisk värld. Just nu pågår ett intensivt arbete inom förbundet med att sammanfoga konkreta erfarenheter och expertkunskap från förbundets medlemmar och andra aktörer för definiera vilka konsekvenser detta förslag skulle få i den faktiska verkligheten som kvinnor och barn lever i i Sverige idag.

Utifrån erfarenhet och kunskap gör vi en bedömning av konsekvenserna av lagstiftningen för kvinnor och barn. Det är inte ett enkelt arbete. Lagstiftarens intention är otydlig, lämnar utrymme för olika tolkningar och den korrelerar inte med andra pågående utredningar, exempelvis den fullkomligt avgörande utredning om vårdnad, boende och umgänge som förväntas vara klar senare i år.

När kommunerna själva får svara på hur de resurssätter och prioriterar arbete med kvinno- och barnfrid är resultatet nedslående, vilket går att utläsa från Unizons Kvinnofridsbarometer. Arbetet brister både i skydd och stödinsatser för kvinnor och barn, och det är varken prioriterat, strukturerat eller resurssatt. Att helt utan oro eller tvivel acceptera att ytterligare byråkrati och administration för kommunernas redan nu hårt pressade socialtjänst är i bästa fall utopiskt, i värsta fall okunnigt.

Unizon välkomnar både dialog och debatt om dessa för alla kvinnor och barn i Sverige livsavgörande ställningstaganden och Unizons absoluta övertygelse är att fria, självständiga kvinnoorganisationer som både arbetar praktiskt för kvinnor samtidigt som vi driver opinion för alla kvinnors rättigheter är avgörande för den demokratiska utvecklingen. Vi är inte rädda för att det ställs höga krav på det arbete vi utför för varandra. De högsta kraven ställer vi på oss själva. Vi har också stor respekt för att vi till stor del finansieras av våra gemensamma skattepengar. Detta kräver ett visst mått av tillsyn och granskning. Unizon kommer dock aldrig acceptera en lagstiftning som försämrar villkoren och förutsättningarna för kvinnor och barn att få stöd, skydd och rättvisa.

Olga Persson, förbundsordförande Unizon
Rebecka Andersson, generalsekreterare Unizon