Rapport: Kvinnofridsbarometern 2025
I Kvinnofridsbarometern 2025 undersöker Unizon för tionde året kommunernas arbete mot mäns våld mot kvinnor. Undersökningen görs vartannat år.
Här kan du se rapporten i sin helhet
Här kan du se kommunernas enskilda svar
Kommuner i topp
1. Trollhättans stad
2. Eskilstuna kommun
2. Södertälje kommun
4. Västerås stad
5. Lidköpings kommun
5. Lunds kommun
7. Nordanstigs kommun
8. Sigtuna kommun
8. Karlstads kommun
8. Göteborgs stad
Kommuner i botten
170. Svalövs kommun
170. Mariestads kommun
173. Högsby kommun
173. Simrishamns kommun
175. Bjuvs kommun
176. Ydre kommun
177. Åtvidabergs kommun
177. Bromölla kommun
179. Sotenäs kommun
180. Boxholms kommun
Sammanfattning
Det har nu gått 10 år sedan den första Kvinnofridsbarometern gjordes. Resultatet i årets granskning visar att kvinnofridsarbetet i många av landets kommuner fortfarande inte är prioriterat eller strukturerat. Lagstiftning, föreskrifter och förordningar finns men efterlevs inte i den mån de borde vilket drabbar våldsutsatta kvinnor och barn.
Precis som 2015 finns i dag stora brister när det gäller skyddsinsatser och stöd och i det systematiska arbetet. Vilket stöd och skydd man får ska inte bero på var i landet man bor, men det gör det idag, en ojämlikhet och rättsosäkerhet för våldsutsatta kvinnor och barn.
Färre har kartlagt våldet Enligt Socialstyrelsens föreskrifter ska kommunen analysera förekomsten av mäns våld och behovet av stöd och skydd i kommunen. Färre kommuner uppger att de gjort analysen 2025 jämfört med 2015.
Nya lagar och riktlinjer får inte genomslag i kommunernas arbete På många håll följs varken ny eller sedan länge gällande lagstiftning. Ett exempel är krav på förebyggande arbete där andelen kommuner som arbetar förebyggande ökat, men inte till 100 %. Ett annat exempel är stödinsatser till barn, som sedan lång tid tillbaka ska beviljas enbart med en vårdnadshavares godkännande vilket fortfarande inte görs i landets alla kommuner. Glappet mellan de politiska ambitionerna och insatserna i kommunerna måste överbryggas för att förbättra skyddet för kvinnor och barn.
I många kommuner bedrivs fortfarande inget systematiskt arbete På flera håll saknas mål för arbetet och mer än hälften av kommunerna saknar öronmärkta resurser för kvinnofrid. Dessutom saknas på många håll kvinnofridsteam och samordnare, och här har en försämring skett de senaste åren. Kommunerna behöver lägga större kraft på att lägga grunden för ett långsiktigt hållbart arbete, och bygga upp robusta strukturer för kvinnofridsarbetet.
Uteblivet statligt stöd har stor påverkan på arbetet Under flera år delade Socialstyrelsen ut medel för utveckling av arbetet mot våld i nära relationer. Medel har inte fördelats sedan 2023. 56 procent av de svarande uppger att det haft en ganska stor eller mycket stor påverkan. Endast sex procent uppger att det inte påverkat alls. Flera kommuner nämner att det begränsar möjligheterna att arbeta med kompetensutveckling.
Stora skillnader mellan olika kommuner Kvinnofridsbarometern illustrerar tydligt att det stöd och skydd som kvinnor och barn kan få varierar mycket mellan olika kommuner. I vissa kommuner erbjuds ett omfattande stöd och ett systematiskt arbete finns på plats. I andra kommuner är stödet bristfälligt, och grundläggande åtgärder för att garantera ett bra skydd saknas.
