Barnets bästa ska vara avgörande i alla beslut som rör barnets umgänge med den andra föräldern. Behöver du stöd? Kontakta en jour, flera av Unizons medlemsorganisationer erbjuder juridisk rådgivning och kan hjälpa dig vidare.

Om föräldrarna inte kan komma överens om hur mycket umgänge barnet ska ha med den förälder som barnet inte bor hos kan den förälder som vill ha umgänge med barnet vända sig till tingsrätten.

Barnets bästa ska vara avgörande i alla beslut som rör barnets umgänge med den andra föräldern.

För att bestämma om vad som är bäst för barnet ska domstolen göra en individuell bedömning av det enskilda barnets situation. I denna bedömning ska domstolen alltid göra en riskbedömning och i riskbedömningen särskilt titta på risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp, att barnet förs bort eller hålls kvar eller om barnet annars kan fara illa av umgänge.

Om domstolen kommer fram till att det finns en risk för att barnet kan fara illa när barnet har umgänge med föräldern kan den föräldern bedömas vara olämplig som umgängesförälder och tingsrätten kan komma fram till att barnet inte ska ha något umgänge alls eller kanske mycket lite umgänge i närvaro av en stödperson.

"Hans största hot nu är att han säger att han ska gå ned i arbetstid och ha vår dotter halva tiden, vilket jag ju inte vill eftersom hon är rädd för honom."

Det krävs dock allvarliga missförhållanden för att en förälder ska anses som olämplig som umgängesförälder. Ofta är det mycket svårt att bevisa att det finns missförhållanden och att barnet riskerar att fara illa hos den ena föräldern.

Om domstolen finner att det inte finns någon risk för barnet att ha umgänge med den andra föräldern kommer domstolen att besluta hur mycket umgänge som är förenat med barnets bästa. Umgängesschemat skräddarsys för varje enskilt barn och kan bli allt från varannan vecka till några timmar en gång per månad.

Generellt anses det mycket viktigt att barnet får ha en nära och god kontakt med båda sina föräldrar.

Hänsyn ska också tas till hur mycket barnet själv vill träffa sin andra förälder. Ju äldre barnet blir och ju tydligare barnet kan uttrycka sin önskan desto mer beaktar man barnets vilja.

Om den föräldern som barnet inte bor med inte vill träffa barnet finns det inget sätt att tvinga den föräldern att ha umgänge med barnet.

Verkställighet av umgänge

Om en vårdnadshavare eller boendeförälder inte lämnar ut barnet till umgängesföräldern i enlighet med tingsrättens dom eller ett avtal godkänt av socialnämnden kan umgängesföräldern vända sig till tingsrätten och begära att vårdnadshavaren eller boendeföräldern lämnar ut barnet. Det kallas att ansöka om verkställighet av tingsrättens dom/beslut.

Det krävs mycket starka skäl för att en förälder ska kunna vägra att lämna ut barnet för umgänge med den andra föräldern. Om vårdnadshavaren/boendeföräldern inte har så starka skäl som krävs kommer tingsrätten att bifalla umgängesförälderns talan och förpliktiga vårdnadshavaren/boendeföräldern att vid vite om exempelvis 5 000 eller 10 000 kronor per barn och umgängestillfälle lämna ut barnet till den andra föräldern, vanligtvis vid de kommande fem umgängestillfällena. Dessutom måste i regel vårdnadshavaren/boendeföräldern betala både sina egna och umgängesförälderns rättegångskostnader.

Om vårdnadshavaren/boendeföräldern trots domstolens beslut om vite inte lämnar ut barnet till den andra föräldern och det inte finns mycket starka skäl för detta kan umgängesföräldern åter vända sig till tingsrätten och då begära att tingsrätten ska döma ut vitet. Vite döms då ut för varje gång boendeföräldern inte har lämnat ut barnet. Om det exempelvis rör sig om fem umgängestillfällen och vitet har bestämts till 5 000 kr så får vårdnadshavaren/boendeföräldern alltså betala ett vite på sammanlagt 25 000 kr. Om det är fråga om två barn blir vitet istället 25 000 kr per barn, det vill säga 50 000 kr. Dessutom måste i regel vårdnadshavaren/boendeföräldern återigen betala både sina egna och umgängesförälderns rättegångskostnader.

Att inte lämna ut sitt barn till umgängesföräldern kan alltså få stora ekonomiska konsekvenser. Utöver detta riskerar en vårdnadshavare/boendeförälder som trots domstols utdömande av vite fortsätter att vägra lämna ut barnet trots att tingsrätten flera gånger dömer ut vite så kan det leda till att vårdnadshavaren/boendeföräldern i längden förlorar vårdnaden om barnet.

Det är således viktigt att följa domar/avtal om umgänge. Om barnet vägrar att träffa umgängesföräldern kan det ofta vara bäst att vårdnadshavaren/boendeföräldern vänder sig till tingsrätten och begär ändring av umgänget. Om det finns grund för att barnet inte vill träffa sin umgängesförälder så kan tingsrätten ändra barnets umgänge så att det är förenat med barnets bästa.

Underhåll

Den som inte bor med sitt barn är underhållsskyldig gentemot barnet.

Om föräldrarna inte kan komma överens om hur högt underhållsbidrag föräldern ska betala är det klokt av vårdnadshavaren/boendeföräldern att så fort som möjligt ansöka om underhållsstöd hos Försäkringskassan. Handläggningstiden är ofta flera månader.

Försäkringskassan betalar ut 1 573 kr per månad till den månad barnet fyller 11 år, 1 733 kr per månad till den månad barnet fyller 15 år och därefter 2073 kr per månad. Försäkringskassan kräver sedan tillbaka motsvarande belopp (eller lägre belopp beroende på den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden) från den underhållsskyldige.

Underhåll ska betalas för barnet till dess barnet fyller 18 år eller, om barnet fortfarande går i skolan då, till dess barnet går ut skolan dock längst till dess barnet fyller 21 år.

Om den underhållsskyldige har mycket goda inkomster kan tingsrätten efter stämning besluta om högre underhållsbidrag. Tingsrätten kan besluta att barnet också har rätt till ett så kallat standardtillägg till underhållet. Någon gräns för hur högt ett standardtillägg kan vara finns inte då det bedöms utifrån en skälighetsbedömning baserat på barnets behov och föräldrarnas ekonomiska förhållanden.

Ett stort problem med att låta tingsrätten avgöra nivån på underhållsbidraget är att den som förlorar rättegången måste betala den andras rättegångskostnader.

Texterna om lagstiftning är skrivna i samarbete med Advokatbyrå Rebecca Lagh AB.