När får man ensam vårdnad? Vad innebär medling? Läs mer här. Behöver du stöd finns våra jourer här för dig.

Att vara vårdnadshavare betyder att man har skyldigheter och rättigheter att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Enligt lagen innebär detta att:

• föräldarna ansvarar för barnets personliga förhållanden och ser till att barnet får omvårdnad, trygghet och en god fostran.
• förälderna ska också se till att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter samt bevaka att barnet får en tillfredställande försörjning och utbildning
• föräldrarna ska också se till att barnet hålls under uppsikt eller vidta andra åtgärder för att hindra barnet att orsaka skada för någon annan.  

Detta betyder helt enkelt att vårdnadshavare måste se till att ta hand om barnet och se till att det får det mest elementära behoven tillgodosedda, alltså får någonstans att bo, får mat, kläder, skolgång etcetera.

Föräldern behöver i och för sig inte själv ta hand om barnet utan kan låta någon annan gör det så länge barnet inte far illa.

Medling

Om två föräldrar tvistar om vårdnaden om ett eller flera barn, barnens boende eller umgänge med barnen, kan tingsrätten utse en medlare som träffar parterna och försöker få dem att enas.

Ensam vårdnad

Om en förälder har ensam vårdnad har den föräldern rätt att ensam bestämma i juridiska frågor som rör barnet utan att inhämta den andra förälderns godkännande.

Exempel på frågor som en förälder med ensam vårdnad kan fatta beslut om är

• var barnet ska bo
• var barnet ska vara folkbokfört
• vilken förskola/skola/fritidshem barnet ska gå på
• vilka fritidsaktiviteter barnet ska ägna sig åt
• om barnet ska gå till psykolog
• vilken läkare/tandläkare barnet ska gå till
• om barnet ska genomgå operation
• om barnet ska vaccineras
• om barnet ska få bankkonto/bankomatkort
• om pass ska tas ut
• om barnet ska ha försäkring
• vilken kyrka eller vilket samfund barnet ska tillhöra.

Den ensamma vårdnadshavaren kan i och för sig även bestämma hur mycket umgänge den andra föräldern ska ha med barnet. Om hen inte tycker att det umgänget är tillräckligt kan hen vända sig till domstolen och begära mer umgänge.

Den ensamma vårdnadshavaren kan inte bestämma hur umgängesföräldern ska klä barnet, vad för slags mat barnet ska äta, när barnet ska gå och lägga sig, vilka personer barnet ska träffa eller inte träffa. Dessa vardagsnära beslut fattas av den förälder som för tillfället har hand om barnet.

Den ensamma vårdnaden hjälper inte heller den ensamma vårdnadshavaren om umgängesföräldern slarvar med tider, inte lämnar tillbaka kläder eller liknande.

När får man ensam vårdnad?

Om båda föräldrarna eller någon av dem vill ha ensam vårdnad kan de vända sig till tingsrätten.

Barnets bästa ska vara avgörande i alla beslut som rör vårdnaden om barnet.

För att bestämma vem av föräldrarna som ska få ensam vårdnad ska domstolen börja med att göra en riskbedömning. Om domstolen i sin riskbedömning kommer fram till att det finns en risk för att barnet kan fara illa hos den ena föräldern är det självklart att den föräldern är en olämplig vårdnadshavare och att det är förenat med barnets bästa att den andra föräldern ska vara ensam vårdnadshavare. Det krävs dock allvarliga missförhållanden för att en förälder ska anses vara olämplig som vårdnadshavare. Ofta är det mycket svårt att bevisa att det finns missförhållanden och att barnet riskerar att fara illa om den föräldern är vårdnadshavare.

Om båda föräldrarna bedöms som lämpliga vårdnadshavare går domstolen vidare och utreder om föräldrarna kan samarbeta i frågor som rör barnet. Om föräldrarna inte kan samarbeta i frågor som rör barnet kommer domstolen att besluta att den ena föräldern ska anförtros ensam vårdnad. Om anledningen till det dåliga samarbetet endast ligger hos den ena föräldern får den andra föräldern ensam vårdnad. Om ingen av föräldrarna kan samarbeta måste domstolen beakta alla omständigheter som rör barnet, till exempel vem av föräldrarna som bäst kommer att främja barnets fortsatta nära och goda kontakt med den andra föräldern, möjligheten att bo kvar i sin invanda miljö och att gå kvar på samma förskola eller skola, närhet till släkt och vänner och liknande.

Hänsyn ska också tas till barnets egen vilja om vem av föräldrarna som ska vara dess vårdnadshavare. Ju äldre barnet blir och ju tydligare barnet kan uttrycka sin önskan, desto mer beaktar man barnets vilja.

Vårdnads- och umgängesutredningar
1. 20 §-yttrande

20 §-yttrande, eller snabbyttrande som det också kallas, är ett yttrande som tingsrätten inhämtar från socialtjänsten inför muntliga förberedelser. Yttrandet kan variera väldigt i innehåll och längd. Meningen med yttrandet är att tingsrätten ska få en ”objektiv” bild av parterna och barnet.

Socialsekreterarna ska prata med båda föräldrarna och fråga dem om omständigheterna i målet och om deras yrkanden och deras inställning till motpartens yrkanden.

I den mån det är möjligt ska socialsekreterarna även prata med barnet och efterhöra barnets vilja och önskemål.

2. Vårdnads-, boende-och umgängesutredningar

Vårdnads-, boende-och umgängesutredningar inhämtas av tingsrätten från socialtjänsten inför huvudförhandlingar. Utredningarna är längre och innehåller mer information än ett snabbyttrande. Socialsekreterarna träffar oftast båda föräldrarna var och en för sig flera gånger. Socialsekreterarna besöker föräldrarna i deras respektive hem, där de också träffar barnet tillsammans med föräldern. Barnet får också oftast komma till socialsekreterarnas kontor en eller flera gånger och prata enskilt med socialsekreterarna.

Socialsekreterare pratar också med olika referenter, som till exempel förskole-och fritidspersonal och lärare.

Utredningarna avslutas vanligtvis med att socialsekreterare uppger vem de tycker ska ha ensam vårdnad alternativt om de anser att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad, hos vem barnet ska bo och hur mycket umgänge barnet ska ha med den andra föräldern.

Domstolarna tar stor hänsyn till socialsekreterarnas åsikter och det är därför väldigt viktigt att allt kommer fram under utredningen, så att socialsekreterare har möjlighet att ge korrekta och väl underbyggda förslag.

Riskbedömningar

En riskbedömning görs för att utreda om en av föräldrarna ska få ensam vårdnad om barnet. Domstolen bedömer om barnet skulle fara illa om en förälder blev vårdnadshavare, boendeförälder eller umgängesförälder. 

1. Domstolen ska vid en riskbedömning beakta om barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp. Med övergrepp menas både fysiska, psykiska och sexuella övergrepp. Domstolen ska således ta hänsyn till om den ena föräldern utsätter den andra föräldern eller något syskon eller styvsyskon för övergrepp. För att beakta övergreppen får de inte ha varit alltför ringa. Det torde inte räcka med att den ena föräldern har gett den andra en örfil fyra år tidigare. Det kan vara mycket svårt att bevisa att övergrepp ägt rum.

2. Domstolen ska vidare vid en riskbedömning beakta om det finns en risk att barnet olovligen bortförs eller hålls kvar. Med detta menar man då en förälder tar med sig barnet till sitt hemland utan att den andra föräldern gett sitt tillstånd till det. Det kan också handla om att en förälder gett till tillstånd till den andra föräldern att till exempel åka på semester en månad till hemlandet, men så kommer föräldern aldrig hem med barnet utan stannar kvar där med barnet eller lämnar dem till någon släkting. Enligt Advokatbyrå Barbro Sjöqvists erfarenhet är det väldigt många föräldrar som hotar den andra föräldern att hen ska ta barnet så att den kvarvarande föräldern aldrig mer får se sitt barn. Det är också vår erfarenhet att det sällan går att bevisa att en förälder har för avsikt att försvinna med barnet.

3. Vidare ska domstolen vid en riskbedömning ta under beaktande om barnet på något annat sätt riskerar att fara illa hos den ena föräldern. Vad man då särskilt tänker på är om det finns alkoholmissbruk, narkotikamissbruk eller psykisk sjukdom.

Även detta är mycket svårt att bevisa. Om till exempel modern har sett fadern missbruka under hela deras äktenskap eller samboförhållande kan det hända att hon och barnet är de enda som har sett missbruket. Om fadern då nekar till missbruk finns det en risk att domstolen inte att kommer att beakta vad modern säger.

4. Ytterligare en sak som ska beaktas vid en riskbedömning är om den ena föräldern brister i omsorgen om barnet, till exempel genom att barnet inte får tillräckligt med mat eller inte har ändamålsenliga kläder på sig när de kommer skolan. Även detta kan vara mycket svårt att bevisa.

Många föräldrar hävdar att det finns en risk för barnet att vara med den andra föräldern. Tyvärr kräver dock domstolen starka bevis för att det ska bedömas som en risk. Bevisen behöver inte vara lika höga som för att få en fällande dom i ett brottmål men beviskraven är ändå mycket höga, vilket leder till att alltför många barn tvingas bo eller ha umgänge med en förälder som de inte har det bra hos.

Texterna om lagstiftning är skrivna i samarbete med Advokatbyrå Rebecca Lagh AB.